Jag har svårt att äta frukost.

Misstolka mig rätt, här hemma tycker vi att hundar ska vara väluppfostrade men med tanke på att Elton aldrig kommer nå upp till matbordet har vi inte varit så noga med att lära honom att inte tigga när vi äter.

Känns inte som prio ett i min värld i alla fall så jag är dum nog att alltid ge honom någon liten smakbit.



Att jag dessutom passar på att träna honom lite varje gång jag själv äter äpple gör ju inte saken bättre. Det brukar sluta med att jag sitter där med sorgsen musik och äter äpple medan han tittar på mig med sina stora, sorgsna ögon.



Vet ju själv hur det skulle kännas om det var ombytta roller så det brukar sluta med att okej, han kan väl få en liten bit till... Okej, du får halva den här äppelbåten, sen får det vara nog!

Slutar alltid med att jag glömmer bort vilken hand jag matar hunden med och vilken jag matar mig själv med. Tänk så härdad man kan bli. När vi köpte Elton tyckte jag att hundpussar var det äckligaste som fanns.

Nuförtiden filosoferar jag om att jag kanske, bara kanske ska utmana mig själv och slicka Elton på tungan.

Dessutom har man ju till och med börjat tycka att han luktar gott ibland. (Framför allt mellan trampdynorna, så jäkla mysigt han luktar där)



Man vänjer sig vid allt antar jag.





Edit: För att försvara hans oförsvarliga beteende när det gäller tiggande så är han jäkligt lättlärd. Vacker tass, high five och upp har jag lärt honom helt själv (för att skryta lite!).

Wow hon är värsta lejontämjaren! Tänker ni säkert då och ja det skulle jag nog vilja påstå. Jag är grym.

Ligg lärde han sig på en dag.

Jag har liksom slut på trix nu, stanna, hit, sitt... Han kan redan det (även om han ibland väljer att inte lyssna).

Så förutom träna det han redan kan så får jag hitta på något svårare. Vilket blir svårt eftersom jag inte är i närheten av lika lättlärd...