onsdag 1 februari 2012

...

Och hur kommer det sig att när man fikar ensam på stan och krånglar med jackan, puffar kuddar eller spiller så MÅSTE man prata för sig själv? Ni vet, mumla halvhögt som om man hade sällskap.
Kanske är det bara mig det är fel på. Jag har inga problem med att sitta tyst. Jag har iofs. sällan problem med att sitta tyst. Jag tänker sitta tyst i hela 40 minuter till, tills Mia kommer. (Ja jag är uttråkad)

Nu sitter gubben jag skrev om innan och pratar i telefon igen. Antingen förmedlar han eller så köper han skog. Det har förekommit prat om träd i varenda mening. Jag är trött på träd.

Nu erbjöd han mig sin tidning.
I still don't like him.

1 kommentar:

  1. Jag brukar också kunna prata för mig själv när jag gör sånna saker.

    Min favorit som jag brukar säga är "Oj det var inte meningen" även om jag är själv... Jag vet liksom inte riktigt... Ibland kan jag säga det till klädhängare om jag puffar till dem när man ska sätta på sig jackan.
    En annan favorit är "Det där var ju inte så jävla smart..." ´

    Jag tror det har med namnet att göra. Inget annat.

    SvaraRadera