Det händer att jag går och grubblar på hur stort intryck jag gör i människors liv. Jag har minnen med människor jag knappt vet vad de heter, är alla likadana? Minns folk mig på samma sätt som jag minns dem?
Häromdagen började en gammal klasskamrat från låg- och mellanstadiet prata med mig, inte bara den vanliga hälsningen utan med frågor om hur det var och skämt. Blev lite smått förbryllad eftersom jag aldrig hade någon vidare kontakt med någon av mina gamla klasskamrater.
Men vadå, det är väl alltid trevlig.
Om ni bara visste hur social jag är på mitt arbete.
Ett annat exempel: när jag gick på lågstadiet brukade jag ta sällskap hem med en liten tjej. Helt random började hon prata med mig när hon och hennes mamma (flickan var liten nog att åka barnvagn visa delar av vägen) hade gått för att hämta flickans storasyster som är kanske tre år yngre än mig.
Vi tog sällskap ganska ofta och jag blev faktiskt inbjuden till hennes födelsedagskalas.
Ni anar inte hur många gånger jag i affären fått lust att fråga om hon vet vem jag är. Om hon överhuvudtaget minns mig. Jag minns ju henne? Har hennes föräldrar pekat ut mig i affären och berättat om hur vi brukade gå hem tillsammans? Det här med minnen är komplicerat. Det finns ju ingen människa som minns exakt samma saker som en själv men vissa saker måste man ju trots allt dela när man någon gång under livet korsat varandras vägar i mer än ett ögonblick?
Ta klasskamraten jag nämnde tidigare. Denna var hemma hos mig en gång, vi var kanske fem eller sex år.
Minns han det?
Inte för att det spelar någon större roll men ibland tar nyfikenheten över.
Jag tror att jag var psykolog eller vetenskapsman i ett tidigare liv.
Denna ständiga nyfikenhet.
Det brukar jag också fundera på. Om sånna som avr på typ jespers kalas när vi var små, om dom kommer ihåg / fattar att det är jag.
SvaraRaderaIbland vill man bara fråga massa saker om dom kommer ihåg men det är ju lite random.
Ja, var inte typ tvillingarna med på det kalaset? Känns nästan lite psycho-varning på att fråga om sådant
Radera