Jag har lyckats igen

Igår klämde jag mitt knä(!) så det började blöda. Jag klämde det mellan två fruktlådor på jobbet och jag hade byxor med knäskydd.



Varsågoda att bli imponerade.

Bloggerskor med sina hundar

Slogs precis av hur lika några kända bloggerskor är sina hundar, seriöst alltså´det är helt galet. Skrattade nästan så jag grät! Nu pallar jag inte sno massa bilder och lägga upp men va fan, kolla Blondinbellas header och jämför de här bilderna på Kenza och hennes Armani. Spana även in Kissie och hennes Chloé.



Nog kan man väl se att det inte bara är en slump vilken ägare som valt vilken hund?

Utopia

 

Hur kattungar blir till

Stod nyss och kramade min sambo samtidigt som jag tiggde om en tjänst och Tokyo sitter bredvid och tittar fundersamt på oss så jag vänder mig mot honom och förklarar att det är såhär kattungar blir till. Stackarn flydde i panik men det är skönt att ha det snacket överstökat i alla fall.



För er som missat hängde jag runt halsen på min pojkvän i säkert två månader och vartannat ord som hoppade ur min mun var "kattunge" tills jag fick mina små.











På tal om kisse, här har ni tre saker som jag nog aldrig slutar förundras över, vad fan hände?

• Min familj skaffade hund. Dafuq liksom?


• Jag har två kissemissar. Eh, i vilken verklighet hände det?


• Jag har en tatuering. What? Nä det har jag inte. Jo det har jag. Typ "vem är du och vad har du gjort med Sanna?!"

Så jävla besviken

Taggade i över ett dygn, lånade spel från min bror, öl i kylen, ensam hemma och Marilyn Manson och Korn i högtalarna. Startar xboxen oooooch... Den är ej inkopplad. Vänta, vänta i en och en halv timme på att sambon skulle sluta eftersom jag inte orkar lyfta ner teven själv. Sambo kommer hem, pluggar in boxen ooooooch... Det krävs en uppdatering för att få spela. Min sambos Xbox går ej att uppdatera eftersom det suger.



Så eftersom min kväll blev förstörd tänker jag gå och lägga mig nu. När jag har käkat upp min kladdkaka i alla fall. Den hjälper lite, ungefär som ett disneyplåster på ett ihjälkört vildsvin. Ni vet, det gör inte någon större nytta men det piggar upp lite i allt det dystra.

Buskatt...

Så här ser Tokisen ut när han leker sin favoritlek. Husse ska ta bandyklubban och skjuta iväg den blå bollen som skramlar (som från början var Nattis...) och så ska han jaga den. Han har vissa utmärkta startplatser. Bäst är mattan under köksbordet för där kan bollen inte se honom. Min lilla vita/grisrosa katt är jätteosynlig när han borrar ner sig i den svarta mattan ser ni väl?

Man bah "Nej Tokyo, bollen kan inte alls se dig nu" och så plattar han till sig själv lite extra för säkerhetsskull och sen ljuder startskottet (skramlandet från bollen som far iväg) och katten försvinner runt hörnet.



I början, innan vi var rutinerade boll-lekare fick vi lite panik när vi insåg hur mycket det slitna bollen som Nattis fått med sig från uppfödaren, betydde för Tokyo. Så en dag när jag var och köpte kattsand så bara råkade jag snubbla över likadana bollar, vilken lycka! Jag köpte upp hela butikens lager. (Vilket i och för sig bara var tre bollar men ändå)

Den där asgrymma dagen alltså...

Minns ni hur jag för några timmar sedan jinxade dagen genom att säga att den var asgrym? Ja det dröjde inte ens en kvart efter detatt jag publicerat inlägget förrän min bil satt fast i snön.

Sedan tog det ungefär en halv evighet att hitta en snöskyffel, men tack gode gud hittade jag ett par vantar medan jag letade efter skyffeln...

Sen började jag skotta snö runt däcken och då kom en granne hem, ropade hej och lämnade mig åt mitt öde. Tack så mycket, förbannade gubbe...

Sen medan jag skottade passade bilnyckeln på att rymma ur min ficka, ner i snön. När jag upptäckte det såg jag framför mig hur jag var ensam i vildmarken, mörkret kröp allt närmare och jag hade inget som helst skydd för nattens fasor... Fast det var ju inte sant för jag kunde ju bara gå tillbaka in i huset igen där det fanns både kex och varma sängar.

I alla fall efter några svordomar fick jag hjälp från ovan för jag bara stack ner handen i snön på måfå och poff så låg nyckeln där. Asumt. Synd bara att bilen inte ville flytta sig ens en decimeter. Det var bara att slänga ut mina fina Ed Hardy-mattor bakom däcken så var jag loss lika fort som jag kört fast.



Vad har vi lärt oss av detta?

Var inte positiv i onödan och om du nu är det så nämn det inte för någon... Ja och så har vi ju lärt oss att bilnycklar och trånga jeansfickor inte är någon superkombo. Och att man inte ska förlita sig på äldre herrar, de är mycket väl medvetna om att unga flickor klarar sig själva ur krissituationer.

Som pricken över i hade min sambo gjort fiskgratäng till middag... Med räkor på... Tur att mamma hade pannkakor och varm oboy med marshmallows i åt mig så kvällen blev räddad i alla fall.



Jag hoppas att er dag har varit lika händelserik som min.

Linslus

Skulle fota kattungarna för några dagar sedan när de låg och gosade i det alldeles förträffliga ljuset i sovrummet. När jag fotade Nattis gick det jättrebra men när det var dags att plåta Tokyo blev det mest såhär:

Min lilla pälsboll

Tokyo har blivit superhårig nu i vinter... Även om ansiktet ej är det ludnaste. Ni skulle se svansen...

Precis som förr

Är ute på turné idag. Först fotade jag i Mörbylånga, sedan Kastlösa och efter det lite för skojsskull vilket resulterade i fika hos farmor och när jag ändå var så långt söder ut bestämde jag mig för att åka och titta till mormor och morfar på kyrkårn. Nu ligger jag i sängen på övervåningen i deras gamla hus och njuter av solen som valde att titta fram och skina in genom fönstret och rakt i ögonen på mig.



Det är märkligt hur det kan bli, för ett år sedan hade jag aldrig satt min fot i detta huset när jag var ensam, det kändes obehagligt helt enkelt. Nu när jag ligger här, halva kroppen i mormors gamla säng och andra halvan i morfars känns livet faktiskt riktigt bra. När jag klev innanför tröskeln kändes det precis som förr. När man var liten och detta hus var himmelen på jorden.

Jag ska ligga kvar i fem minuter innan jag åker hem till mina måsten. Fick ett sms om att min sambo har maten på g.



Bästa dagen på en miljon år ungefär.

Vad betyder det?!

Detta stod på tavlan på jobbet imorse. Ett ytters kryptiskt meddelande om mig. Vad vill dom? Vem är det som har skrivit det första?! (Det i blå färg är chefen...)



Möjliga alternativ:



1. Någon har hört ett rykte om att jag kommer få sparken och har därför startat en namninsamling för att få ha mig kvar.



2. Eh... Ja. Jag har slut på idéer...



3. Eventuellt fattas det en del av meddelandet, typ en etikett eller så... Eventuellt.

Mirakel eller bara ett tecken?

Trots att det är januari och jag betalade hälften av alla julklapparna med den nästan obefintliga lönen som trillade in den 25:e december har jag råd att betala avgiften för en skrivkurs och man bah va?

Vad har hänt? Har pengarna på mitt konto börjat växa bakom min rygg? Har jag dragit ner på chokladkonsumtionen? (Haha som om det skulle hända...)



När men alvarligt, det är helt grymt. Dessutom får jag fet lön om två dagar, ja inte sommar-fet då men ändå jag har jobbat hela jävla julen-fet. Troligtvis är det ett mirakel, eller så är det ett tecken att jag ska ta chansen att faktiskt gå den där skrivkursen. Jag som har tvekat...



Sen i maj ska jag alltså iväg och leka författare över en helg. Det blir man inte så fet på har jag hört, om man inte är typ J.K. Rowling och det är jag ju inte.

Klockan åtta ska jag vara på gymmet imorgon, hurra...

Vadå tjockis?

Min sambo bara skakade på huvudet när han insåg att jag lyckats trycka i mig en halv påse popcorn, 200 g choklad och ett halvt paket ballerinakex. Till råga på allt har jag i princis slickat rent popcornpåsens insida på allt smör och salt som fastnat där.



Ja nä men jag ska faktiskt försöka ta mig iväg till gymmet åtminstone en dag denna veckan jag lovar.



Hälsningar blivande fatass.

Söndagsbloggning

Min sambo åkte precis för att laga bromsarna på sin bil vilket innebär att jag har ägenheten för mig själv hela dagen, vilket party!



Eftersom jag är vuxen nu (hahahahahahahahahaha) så tänkte jag dammsuga och plocka ur diskmaskinen när jag klivit ur sängen. Eftersom jag har datorn och några avsnitt Chicago fire hos mig i sängen behöver det inte nödvändigtvis betyda att jag kommer att dammsuga idag.



Det är så ljust utanför fönstret att jag eventuellt tar en promenad och får lite ljusterapi innan jag börjar städa. Synd bara att det alltid blir samma runda längs sjön. Det är alltid det där dilemmat om jag ska släpa med mig kameran. Gör jag det finns det aldrig något att fota och så är det tungt att släpa på samt så finns det alltid en överhängade risk att halka och slå sönder kameran.

Skulle jag mot all förmodan ändå lämna den hemma (eh) så skulle världen vara så sagolikt vacker att jag antagligen skulle dränka mig i hamnen.



Vi får helt enkelt se vad dagen har att erbjuda, nu när den snart är slut redan innan jag har gått upp.

Besvikelsen som uppstår...

Beställde hem vääääärldes sötaste toppar samt lite inredningsdetaljer från H&M's webshop och för första gången i mitt liv har de svikit mig... Jag förstår inte men den fotografen måste haft en extreeeeemt dålig dag när han/hon fotade topparna. Övervägde att gråta en skvätt faktiskt, så fula var de i verkligheten. Den ena toppen var enligt bilden vit med rosa prickar... Att den var naturvit istället för vit förstod jag eftersom det stod på sidan... Men min rosa prickar? Tja de är liksom neon-aprikosa-tjofsiga... Ugliest evvah. Den andra skulle vara marinblå och vitrandig med lite blekrosa halsringning (to die for) men den där rosa färgen var någ hämtat ur arslet på en gris eller något.



Mina orangea kuddar såg ut som om de var sydda ev en gammal smutsig markis och handdukarna ska vi inte ens tala om.



I paketet låg även en svart ryggsäck i skinnimitation. Den var det inget fel på men jag tror inte jag behåller den ändå... Tror besvikelsen över det andra smittade av sig lite på den också...



Aja bättre lycka nästa gång i guess.

Lyxfällan

Tjejen som är med i kvällens avsnitt av lyxfällan spenderar 12 000 kr/år på fem katter och hon fick ett kostnadsförslag att göra ett ultraljudsscan på sin katts hjärta för 2 000 kr.



Jag lägger i snitt 12 000 kr/år på två katter och trots att halva jobbet var gjort på min katt (han behövde ju inte rakas) så betalade jag 2 500 för ett ultraljud på Tokyo...



Jag övervägde att stänga av teven efter detta men det brast och jag tryckte faktiskt av den när Patrick och Magnus hade mage att påstå att barnen gick före djuren.



Man bah eh? Gå och lägg er.

Det bästa med ett långt förhållande

Jag: I lub you!



Sambo: det säger du bara för att du vill ha din serie...



Jag: ja, vad annars?

Ett såntdär inlägg jag hatar

För sex månader sedan tog min fina Seth sitt eget liv. Det finns fortfarande inga ord. Kanske för att vi aldrig behövde några ord, vi förstod varandra i alla fall. Vi delade allt, kärlek, hat, sorg och lycka. I sju år kämpade vi sida vid sida och jag kan helt ärligt inte klandra honom för att han gav upp efter allt han gått igenom.

Däremot behöver omvärlden ta sig en ordentlig titt omkring innan det är försent.



Den vanligaste dödsorsaken för män mellan 15-44 år i Sverige är självmord.

Över 1000 människor tar sitt liv i Sverige varje dag. Ett försök på en mätning visade att på varje fullbordat självmord går det mellan 10-20 självmordsförsök. (Svårt att mäta dock då långt ifrån alla självmordsförsök slutar på sjukhus) Studien visade också att i de flesta fall som handlade om självmord hade tydliga tecken vistats tidigtare.

Där har vi problemet.

Oftast (enligt min erfarenhet) försöker man dölja hur man mår. För vissa funkar det bra men andra gånger kunde man likagärna stått ock skrikigt sanningen i någons öra. Ändå reagerar folket inte.

Det är dags att vi skärper oss, det är dags att våga reagera.

Oroa er inte att personen ska bli arg, vilket skulle du välja, riskera att förlora en vän för att du agerar eller riskera att förlora en vän med vetskapen att du kanske hade kunnat rädda honom/henne.



Ni som vill men inte vet hur kan ju börja med en enkel sökning på google. Där finns massor av tips på hur man förebygger problemet som inte skulle behöva vara ett problem.

För er som inte vill anstränga er riktigt så mycket som en enkel sökning kan ju börja med att läsa på om psykisk livräddning genom att klicka här.





Till alla er där ute som väljer att kämpa, kom ihåg att ingen någonsin kan klandra er för någon annans självmord. Ni kan inte rädda någon, ni kan bara ge någon det stöd och de verktyg personen behöver för att rädda sig själv.

Framför allt, kom ihåg att ni aldrig någonsin är ensamma.







Ps. Vill passa på att tacka Seth, han har varit en skyddsängel för många. Trots att han och jag aldrig tog oss hela vägen fram så har han gett mig kunskapen att hjälpa så många andra i liknande situationer. Han inspirerade och hjälpte mig med mitt skolarbete som visades upp på Kalmar konstmuseum under hösten år 2009.

Klicka här för att se utställning. Ds.

http://www.hjalplinjen.se/

Tulpaner

Köpte en bukett tulpaner till mig själv igår, because I'm worth it!

Finaste färgen på dem också.

Väl vadderad?

Jag vill ägna ett inlägg åt min kropp, min fantastiskt tåliga kropp. Jag är rädd att jinxa mig själv nu, just my luck liksom men ändå. Så många gånger jag har trillat utan att bryta något. Vi drar några favoritfall (kronologisk ordning)



Körde foten genom ett cykelhjul i rörelse



Trilla ner från ett tennisbord utomhus (hjärnskakning)



Oräkneliga fall från en cykel i full fart på väg till skolan. Några jag minns är när jag cykla omkull knappt 50 meter från garaget där jag startade, den gången jag svängde och gled riktigt coolt på isen slowmotion! Och en jag inte minns slutade med att mamma fick komma och hämta mig hos skolsköterskan och hela jag var omplåstrad. Undra hur jag lyckades med det?



Resmobacken. Var där kvällen innan och såg min vän dra dit som en torsk och få en bula i pannan och kaxig fjorton/femtonåring som man var skulle man ju åka över det där livsfarliga guppet en gång till... Jag misstänker starkt att jag fick en spricka i svanskotan den dagen. Herregud, så ont har jag bara haft en gång till i mitt liv...



För två vintrar sedan halkade jag ner för yttertrappen i Grönhögen. Stentrappa, sten nedanför och is ovanpå det.

Höll på att skrämma livet ur mamma när jag fnittrade ett "jag vet inte" när hon frågade om jag var okej. Sen kom smärtan. Jag trodde att jag aldrig skulle ta mig upp. Det var helt klart värt att fundera på att ligga kvar och frysa ihjäl framför att röra på sig. Med huvudet på nedersta trappsteget låg jag ju ändå bekvämt...

Där efter påbörjades de mest smärtfyllda timmarna i mitt liv. Inne på soffan låg jag och skrattade medan chocken sakta lämnade min kropp. En timme senare skulle vi åka hem. Jag hade ännu en gång slagit i svanskotan och ryggslutet och att åka bil... Jag grät av smärta hela vägen hem. Och lite till när jag kom hem. Och lite till efter det.



Så ja, några rejäla smällar har min kropp fått stå ut med, ändå håller skelettet som om det vore gjort av titan.

Det är som om jag och min kropp vore skapta för varandra❤

Fem saker som inte hör hemma på internet:

Inspirerat från förra inlägget så drar vi en lista, här har ni fem saker som inte hör hemma på internet:

♥ Nakenbilder - behöver jag ens utveckla?

 

♥ "Hjälte"historien om hur du gav tanten framför dig i kön mellanskillnaden på hur mycket pengar hon hade och hur mycket hon försökte handla för. När det började närma sig jul gick siffran på inlägg som dessa upp i taket, folk var verkligen rädda om julklapparna i år...

 

♥ Häv inte ur dig en halv bok om dina ätstörningar eller din djupa depression för alla att läsa på facebook. Det var okej, när du var fjorton. (Knappt) Berätta istället face-to-face för de som faktiskt bryr sig om dig och låt asgamarna som berättar hur de "finns" där för dig, äta någon annanstans. Jävla dementorer...

 

♥Är din pojk/flick/vän/chef/tränare en riktig skithög? Säg det till dem istället för att berätta för dina tvåhundra "vänner" på facebook. Undantaget gäller tandläkare, de får ni hänga ut precis hur mycket ni vill.

♥ Färgen på din avföring. Seriöst Matilda, ingen vill veta.

 

Hjälteinlägg

Om det är något jag irriterar mig på mer än något annat på internet är det såkallade "hjälteinlägg" det vill säga att man helt random skriver ett långt inlägg (gärna på facebook) om ett aktuellt samhällsproblem och går väldigt hårt åt det negativa och på ett väldigt slugt sätt framhäver sig själv som en matyr bara för att man kritiserat något uppenbart.

Ni känner säkert igen dem.



Nu när jag har varit ifrån civilisationen så länge på grund av min sjukdom (ehehe) har jag blivit ett socialt odjur som törstar efter uppmärksamhet så har jag kommit på mig själv med att själv skriva ett hjälteinlägg. Sjukt pinsamt, däremot berör inlägget (som var planerat att dyka upp här på bloggen den sjuttonde) ingen som känner sig kränkt, ingen förfäran över dagens barnuppfostran och inga tanter som inte fått rabatt på saffran för att de inte klarar av att hänga med i utvecklingen.

Nu när jag är frisk velar jag om jag ska låta inlägget publiceras eller ej. Det berör ett väldigt viktigt och tabubelagt ämne så visst gärna, men samtidigt är det ju emot mina principer...

Det får bli en överraskning helt enkelt, jag förstår att ni tycker det är spännande så ni får börja räkna ner redan nu. Bara sex dagar kvar tills ni får veta om det publiceras eller ej, gud på spännande...

I hate humans

Reklamombudsmannen

Spontant får jag känslan att Zalando-reklamen har blivit anmäld till RO. Varför?

De har plockat bort allt det roliga, stereotypen att det skulle vara kvinnor som blev galna av sidan.



Ja när jag har ägnat hela veckan, säkert arton timmar om dygnet, framför teven har jag rätt att sörja sådant. Det är synd att folk måste vara så lättstötta hela tiden. Kvinnor, män, svenskar, amerikaner, utlänningar av okänt ursprung (läs alla utlänningar utom norrmän, vad skulle vi göra om någon tog ifrån oss norgehistorierna?)





Jag skulle hemskt gärna vilja ha en snusklubba just nu.

Abstinens

Så här länge har jag nog inte varit borta från jobbet sedan maj 2011... Jag menar, jobbar man inte så måste man ju alltid dit och handla... Choklad... Men nu har jag inte varit där sen i... Lördags. Börjar få lite abstinens men det är säkert nyttigt... Jag kommer inte (få) gå dit imorgon heller men sen, sen på lördag då jävlar! (Om ni undrar hur jag ser ut när jag skrev det så tänk er en hund som viftar på svansen)



Sambon gick till jobbet idag och lämnade mig åt mitt öde. Han köpte i alla fall hem kroppkakor åt mig innan han gick. Han var på mitt jobb... och köpte kroppkakor... på mitt jobb...



Om teven inte har hjärntvättat mig totalt till på lördag så borde jag få titeln "superhjälte".

Jag hade en plan

Jag hade en plan. Min tanke var att jag skulle resa mig ur soffan, gå till köket och... Eh ja. Jag minns inte riktigt hur jag hade tänkt fortsätta därifrån. Tänkte jag börja gnaga på den råa falukorven som är det enda som befolkar mitt kylskåp? Eller tänkte jag diska? Blanda saft?



Jag vet inte. Just nu räcker orken inte till att faktiskt resa på mig men från ryggläge kan jag ju fortsätta pilla navelludd och sakta svälta ihjäl.

Om tårar vore guld

Min sambo kommer in i sovrummet och ser mig ligga i sängen med tårar rinnande ner för kinden.

"Är du ledsen?" frågar han. Inget svar. Sambon ser oroligt på mig.

"Känns det bättre om jag hämtar dig en glass?" jag nickar till svar medan tår efter tår träffar kudden. Han kommer snart tillbaka med en glass och varsamt stryker han mig över håret.





Tänka sig att det trots allt finns en mening med att förkylningen får mina ögon att läcka som såll. Moahahahahahaha

Sjukstuga

I helgen har vi haft sjukstuga på hög nivå här hemma. Först var det sambon som låg döende och nu när han så smått har börjat återvända till de levandes värld är det min tur.

Som den man jag är (eh) upprepar jag en gång i timmen att jag tror jag är döende.

Det är så typiskt mig att bli sjuk när jag ska vara långledig. Roligare och effektivare fem dagar kunde jag ju haft.



Ska försöka sova nu, har nyst så mina revben värker. Som tur är var min bror förbi med förnödenheter (isglass och cola) och sen kom mamma och Matilda med blommor och choklad. Vad vore man utan familjen?

Motivate me

I takt med värmen från solens strålar smyger det sig in. Sprider sig lika snabbt som ett gift genom blodet och berör varenda cell i kroppen. Likt tanke som hela tiden funnits i bakgrunden, vilande i väntan på ett nytt år, en ny årstid, en ny vecka och en ny dag.

Kan det vara inspirationen som vaknat ur sitt ide mån tro?





Jag tänker gå och hämta min trollstav och så tänker jag trolla bort julen ur lägenheten. Fungerar inte det... Ja det är ett senare problem helt enkelt. Tror att jag plockar fram kameran istället.

Önskar SÅ HÄR mycket att jag hade photoshop på laptopen just nu...

Sambon är sjuk idag vilket jag tycker ger mig rätten att bara chilla på soffan hela dagen, jag menar, om jag anstränger mig kanske jag också blir sjuk. Det kan vi inte riskera.

Uppdrag

Fick ett uppdrag av min syster att fixa svartvita foton till en fotovägg. Grymt säger jag, problemet är att jag inte har så mycket svartvita bilder jag själv gillar. De jag faktiskt gillar är ju på min syster och det kanske inte var en ego-vägg hon tänkt sig...



Men men ska byta dator, eftersom jag inte lär hitta några foton på min laptop och se om jag kan få ihop något. Håller på att städa också, hade först tänkt slänga ut julen men kom fram till att min sambo gott och väl kan hjälpa till så jag lugnar mig till helgen.

Favoriter i repris

Några av mina favoritbilder på min syster. Hon är så jävla grym.

That akward moment between your birth and you death

Jag har fått en ny granne, han såg skum ut.



Nej kära bloggläsare, tyvärr har jag inte mer än så att säga er just nu. Hoppas ni har det bra och inte saknar mig allt för mycket, det är liksom kaos i mitt huvud så det är bättre att jag håller mig borta. Skulle ni sakna mig alldeles förfärligt kan ni ju alltid följa mig på twitter @SannanaHallberg