Jag vill ha en pudel som älskar mig!

Mammas nedriga mops har satt sin sista potatis. Här fjäskar jag för honom och näst intill kryper ur skinnet för att få honom att sova i MIN SÄNG. Men vadå, den duger inte. Det ska vara mattes säng! Jag duger helt enkelt inte!

Ja han bestämde reglerna och får därför stå sitt kast. Från och med nu kommer jag aldrig mer smyga till honom en matbit från bordet.
Jag trodde Elton och jag skulle bli bästisar, jag var ju den som efter mycket tjat övertalade mamma att hon kanske behövde en hund. Det visade sig dock att det är "every man for them selves" och tills Elton börjar behandla mig som han behandlar andra... Ja tills dess tänker jag ägna mig åt att spana in pudelkennlar.

Älskade förbannade hundjävel.

(Edit: jag är bara sur för att hunden inte bryr sig om att jag lätt skulle slänga mig hals över huvud i en strid mot en ilsken räv/schäfer/rottweiler/collie för att skydda honom. Senast en hund rusade mot mig på ett obehagligt sätt gömde jag mig bakom min lillasyster, det säger väl allt? Imorgon när han tittar på mig kommer jag inte vara ett dugg arg längre)