Åh jag var så nära ikväll. Nära att känna mig till freds med allt.
Jag satt på trappan till min uteplats och vågade mig på att tänka att detta faktiskt inte är så fel.
Jag kan lära mig att leva med att bo på en innegård som denna om jag får ta vara på kvällar som denna. Lagom mörkt, knäpp tyst. Egna smultronen i krukan på trappen var perfekt mogna... Det var tillräckligt varmt för att man skulle kunna sitta ute i shorts och linne.
Dock avbryts min tanke av att en unge i tioårs åldern skriker "det är här vi ska in!"
Och in ramlar ett halvt jävla fotbollslag av skrikande ungar.
Ni som läst min blogg ett tag har nog snappat upp att jag inte har mycket till övers för barn. Allra helst de högljudda.
Så nu sitter jag i soffan och överväger att gå ut och vänligt men bestämt be dem att hålla käften. Förlåt, dämpa sig menar jag så klart. För när de skriker så högt att det låter som om de är inne i min lägenhet trots att alla dörrar och fönster är stängda så tycker jag att det är hänsynslöst eftersom klockan är ganska mycket.
Men vad vet jag, jag är ju bara en crazy old catlady som inte är menad att vara instängd på sånhär liten yta med så här mycket folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar