Förlåt Junior

Bergochdalbana

Börjar dagen med världens mysmorgon, när sambon gick till jobbet vid sex-tiden imorse kröp Nattis ner hos mig och så låg vi och gosade i en och en halv timme. Bättre start på dagen kan man helt enkelt inte ha!



Sen gick det utför. Tokyo kissade på en filt igår kväll (mina katter är de mest extremt super rumsrena katter jag någonsin mött) och imorse hade han blodig avföring. Jag kan inte låta bli att totalt flippa ur när det har droppat blod över hela köket efter han lämnat kattlådan.

Jag blir stressad av blod, oavsett vem eller vart det kommer ifrån.

Ringa mamma, ringa Läckeby djursjukhus och sen prata med mamma igen.

Lugna ner dig Sanna.

Han mår bra.

Äter, dricker och busar.

Precis som vanligt.

Andas.



Mamma har lovat att titta till Kisse och Nisse efter jobbet. Tur att vi bor så nära.

Så fort jag slutat grina som om någon hade dött gick jag in på mammas och lillasysters blogg och inser ännu en gång att jag har världens finaste familj.





Nu ska jag samla ihop alla tusen bitar av mig själv och lappa ihop dem med lite choklad, sen blir det jobb.

Skönt ändå att få komma iväg och tänka på annat en stund även även om det gör ont att lämna Tokisen ensam.

Min mamma

http://70-talsvillan.blogspot.se/2014/01/att-forverkliga-en-drom.html



Är hon inte världens bästa så säg?

Utan henne skulle det aldrig bli någon studio.

Det bästa av allt kommer nästan ändå bli allt pysslande.

Hennes hjälp när jag ska måla, skruva, stapla och strukturera.

Till veckan är det dags att komma igång på riktigt! Möbeln är såld så nu är det bara att köra.

Let there be light!

   

Tre månader efter inköp har vi äntligen en fungerande kökslampa! Och den är skitsnygg! Och vi är överens om det! Upplever alltså ett smärre mirakel varje gång jag går in i köket numera. Så himlahimlahimla bra ju!

Fredag!

Idag är det fredag före jobbhelg, wohoo! Eller något. Jag vill väl också vara glad för att det är fredag precis som alla andra? Ta inte ifrån mig det nu. Ikväll ska jag krypa ihop med hundis hemma hos mamma och Matilda. Min grabb jobbar natt och deras grabbar (bror och far) är på kick off i Stockholm.

Misstänker förresten att jag har halsfluss men å andra sidan är jag en aning hypokondrisk så ta inte för hårt på det. Gjorde illa ryggen igår också. På en madrass. Aja konstigare saker har väl hänt antar jag.

Så under tiden får ni hålla till godo med en selfie jag tog ute i snöstormen igår. Höll på att inte hitta in igen (eller typ).

Hur många av er genomskådade att hela inlägget är baserat på trötthetssvammel? Guldstjärna till er!

Rottingmöbler till salu!

Hellu där ute!



Nu är det såhär att jag skulle behöva bli av med några rottingmöbler innan jag kan börja måla min blivande fotostudio. Som vanligt håller jag ju på att krypa ur skinnet, vill ju börja nununu! Så är det någon som själv kan tänka sig en rottingmöbel eller två så hör av er. Kanske känner ni någon som känner någon som vill ha annars? Den är bekväm och i fint skick!



Länk till annonsen på blocket hittar ni här.

Kaffe ♥

Brutna löften

Vad hände med det där nyårslöftet att jag inte skulle jobba sena kvällar och nätter?

Två sena nätter i rad och så långa dagar på det. Minns något om att jag inte skulle jobba i sovrummet och gissa vart jag är just nu? Jo nerbäddad i sängen. Aja, imorgon är en ny dag och då kommer mamma hit så vi kan börja planera min blivande fotostudio!

Fotoagenda

Håller på med en fotoagenda till mig själv så jag kan kombinera att styra upp mitt liv och inspireras av mina egna foton. En av mina bästa idéer på länge! (Ja det har varit lite stillestånd på bra idéer-fronten ett tag nu...)



Problemet är att jag har hållit på med den här agendan i arton dagar nu. Året lär vara slut innan jag hinner beställa den!

Galen tanke

Någonstans långt bak i mitt huvud är det en tanke som ligger och stör. Den frågar gång på gång om vi inte ska ut och springa idag.



Ut och springa? Jag?

Springer gör man bara om man blir jagad.



Dessutom, om jag faktiskt skulle ge med mig och dra på mig mina svinsnygga byxor med shaping-effekt så skulle jag ju frysa häcken av mig innan jag fick upp värmen.





Sååå jag tar nog en chokladbit till och stannar under värmefilten i soffan.

Tonåring

Lille Nattis har gått och blivit tonåring. Rent teoretiskt är han väl vuxen nu, sett till kattår, men eftersom jag fortfarande behandlar honom som en liten kissunge så har han nog åldrats lite långsammare än normalt.



Grejen är den att han igår inte klev ur sängen en enda gång från det att jag vaknade vid nio tills att jag tvingade upp honom vid halv fem på eftermiddagen. Helt sjukt! Ingen mat, inget vatten, inget besök på kattlådan. När jag väl tvingat upp honom gick han dock med både på att äta och leka, ja till och med slåss lite med brorsan så det är nog inget större fel på honom. Alla har vi väl varit trötta tonåringar någon gång.

Min lilla skatt ♥

Hemma på min gata på ön bor det bara skummisar...

Alltså jag blir en aning orolig över vad det egentligen är för människor som bor i huset bredvid vårt när det är helt släckt i deras köksfönster (som ligger mitt emot vårt sovrumsfönster) och jag helt plötsligt ser mannen i huset på väg ut i den lilla stugan de har på tomten. Alltså det här hände nyss, det är ju för fasen mitt i natten!

Skitskumt.







Å andra sidan är det lika delar skumt att jag fortfarande är vaken. Så är det när man VAK:ar, då blir dygnsrytmen lite off.

För att uppdatera er på det planet så är skruttungen fortfarande pigg och glad med god aptit.

Tyvärr hindrar ju inte det hans katastroftänkare till matte att fortfarande reagera med hysteri så fort han legat stilla i mer än två minuter eller för den delen närmar sig kattlådan.

Mitt liv fick en ny botten nivå när jag rusade ifrån middagen och gick in i ett Ellie Sattler-state of mind medan jag dissekerade kattskit. (Ja jag har sett Jurassic Park. Igen.)

Tyvärr utan resultat. En ynklig liten tråd var allt jag hittade.

Önskelista

Sådär, årets önskelista är ihopsatt så nu är det bara att börja jobba. Känns ganska avlägset efter vinterns elräkningar och djursjukhusbesök under jourtimmar men äsch, jag har ett helt år på mig. Till att börja med blir det att införskaffa vit målarfärg så jag kan måla om stugan och använda den som fotostudio. I slutet av året är tanken att min trogna EOS 50D ska få gå i pension och just nu är siktet inställt på en 5D mark III men vi får se, mycket hinner ju hända på ett år.

Där emellan blir det åtminstone ett par studioblixtar men gärna något gråfilter och den där reflexskärmen som jag tänkt köpa i ungefär två år nu... Vore kul med en självutlösare också nu när jag fått upp ögonen för det här med självporträtt (Länk) och för att min mamma talar så gott om sin.

Work work!

Påbörjade ett projekt som kändes asumt men det gick i stöpet. Nya tag imorgon. Tokyo är i alla fall pigg än så länge, det är huvudsaken<3





(Ett av mina "nyårslöften" var att inte jobba vid den här tiden... Men sådana löften är väl till för att brytas, right?)

Lilla Busio

Min älskade lilla Tok.

Dagen som började så bra, du var så söt som klättrade in i skåpet och hämtade din favoritleksak.

Du ratade allt godis som låg spritt runt leksaken, den var allt du ville ha.

Sen lekte vi.

Vi lekte och vi lekte och vi lekte.

Din brors tassar behövde en genomgång, du vet hur irriterad han blir av smutsen som fastnar på klorna, så du fick leka själv med din älskade leksak en liten stund.

Tillräckligt länge för att du skulle hinna tugga av snöret i båda ändarna och svälja de dryga fyrtio centimeterna där emellan. 

Dagen har varit lång, tre timmar på Läckeby djursjukhus utan framsteg.

Tre timmar av oro, skulle ditt hjärta klara av det lugnande medlet? Skulle du kunna kräkas upp snöret? Skulle du klara narkosen och hur skulle det gå med gastroskopin? Vad skulle hända sedan?

Du klarade det lugnande och du klarade narkosen. 

Vår lilla kämpe.

Nu ska vi bara vänta och se, förhoppningsvis ska vi inte behöva oroa oss igenom en operation.

Jag hoppas att du slipper kämpa dig igenom det.

Och när allt detta är över, när du är min pigga busunge igen, då ska jag laga din favoritleksak åt dig.

HERREGUD JAG KAN INTE FÖRSTÅ ATT KISSUNGARNA HAR VARIT SÅHÄR SMÅ!

Mitt kontor del 1

Kissungarna var helt med på det här med att bordern måste bort innan jag skulle måla om det rum som skulle bli mitt kontor. Jag är fortfarande inte helt säker på att mamma och sambon inte ljög för mig när de sa att det inte gick att bara maska bordern och måla runt om. Jag ville ju ha kvar Aladdin!

 

Vid det här laget borde det vara allmänt känt att det här praktiska inte riktigt är min grej. Så när dagen kom då jag och mamma hade slipat och spacklat och målat och pysslat färdigt var det dags att bygga ihop mina efterlängtade bokhyllor. Mamma skickade hit min pappa och bror för att hjälpa mig då hon inte var helt säker på att jag skämtade när jag tyckte att man kunde sätta skruvarna i se stora hålen istället så man skulle slippa skruva.

Eftersom jag fortfarande satsar på att "alla gör vad de är bäst på" så byggde pappa och bror bokhyllor medan jag sorterade spikar. Under tiden tapetserade mamma och lillasyster baksidorna på bokhyllorna för att piffa upp dem lite. Hela familjen var alltså sysselsatt och jag? 

Ja, jag fortsatte sortera spik.

När tapetklistret ääääntligen hade torkat var det bara dags för mamma och sambo att hjälpa mig att få dem på plats och få dit baksidorna (lättare sagt än gjort)

"Vi kör på känn va?" 

Två pedanter som plötsligt skulle köra på känn?

Behöver jag nämna att jag blev aningen nervös?

Det hade jag iofs inte behövt bli, de där är två personer som vet vad de gör. Även när de höftar lite.

Som kronan på verket mutades brodern med lunch i utbyte mot att han sorterade in alla mina böcker (och övriga ting) i hyllorna.

Bilder på det färdiga rummet har liksom inte blivit av än, jag ska försöka få tummen ur och plåta på torsdag när jag är ledig och har lite dagsljus!

Att komplettera varandra

Jag och sambon kompletterar varandra ganska bra har vi insett sedan vi köpt hus. Uppdelningen av sysslor faller ganska naturligt när vi gör det vi är bäst på.

Som när sambon satte upp easy cover över tapeterna innan vi målade sovrummet och jag satt i rummet bredvid och drack rosé samtidigt som jag spelade kort med min lillasyster.

(Underbart att vi hade rosévin och vinglas i huset innan vi hade mat och vattenglas? 

Misstänker att det var mitt påhitt)

Far och dotter

Gardinstångsupphängning på g. Katterna hjälpte till såklart!

"Vi chansar lite" tyckte jag och enligt min pappas felfria ögonmått var jag inte helt snett ute.

Det slutade väl i alla fall med en kombination av vattenpass och "äsch, det blir nog bra där"

På tal om tallen...

Blev så till mig när jag tänkte på fika att jag glömde lägga upp den bästa bilden av alla.

Sambon var helt slut av dagens slit så jag bestämde mig att stanna kvar och röja det sista själv.

Det sista innebar alltså några få grenar, alla tjocka delar av stammen och alla förbannade barr.

När jag skulle flytta delarna av stammen gick jag på ren viljestyrka, jeez vad arg jag var!

Och helt slutkörd när jag slutligen var klar.

Jag vet inte hur länge jag låg där med huvudet på resterna av trädet i duggregnet.

Antagligen tills en spindel attackerade, det var nog det enda som kunde ge mig ork att röra mig.

Glömde ju även efterbilden... Börjar eventuellt bli lite trött nu.

En helt ny baksida! Lite tom men det finns planer för den också så småningom. 

Lycka!

Förstår ni hur bra det kändes att trava iväg och slappa vid poolen någon timme innan jobbet?

Från att ha suttit instängd i en varm lägenhet och sakta tynat bort kunde jag äntligen komma ut och göra det jag gör allra bäst igen - slappa i solen!



Även om huset inte var vårt än så hade de gamla ägarna lämnat över det till oss så vi kunde pyssla, sköta trädgården osv sista tiden innan inflytt.

Jag är SÅ tacksam för det.

Sommaren 2012 var rena döden och när jag inte jobbade (vilket var alltid) så satt jag och deppade i en mörk lägenhet vars innegård jag HATADE. Så att få spendera min semester vid huset i slutet av augusti var precis vad jag behövde! Jag var så mörbultad och trött men samtidigt så himla glad!

Kvällen efter sista passet innan semestern. Sambon hade monterat min födelsedagspresent och jag ville liksom aldrig gå hem till lägenheten.

Men sen kunde jag ju bara ta kissungarna i vagnen och gå dit dagen efter igen så jag var glad ändå. Uppenbarligen, om man bedömer utifrån mitt smajl. Vad jag inte hade räknat med var att jag hade besök...

Att vi hade ett rikt djurliv borde jag kanske ha kunnat gissa efter alla gigantiska spindlar och mängder av tusenfotingar man hittade i poolen varje morgon men min hjärna valde att inte reflektera över det eftersom jag inte alltid kommer överens med djur ute i det vilda.

Mitt största bekymmer med grodan var om den inte skulle kunna ta sig upp och därför drunkna eftersom jag inte vågade rädda den, pappa var stöttande som vanligt.

Storebror kom dock till undsättning tillslut.

Traumatiserande händelse.

Baksidan

Baksidan på huset kan vara det bästa någonsin. Jag dör lite av lycka varje gång jag tänker på den.

Grillen, ytan, trädäcket, POOLEN. Herregud. Känns som om ord är ganska överflödiga.

Kan vi prata lite om träd? Alltså jag vet att de är jättefina och bra och ger oss syre och sådär men... Skugga vid poolen? Efter lite övertalning (läs tjat) från soldyrkaren i mig så ringde vi bästa familjen Gustavsson som tog med stora stegen och ett stycke motorsåg.

Det är med stor sorg jag måste meddela att lönnen inte överlevde. Ett av de få träd jag faktiskt tycker om?! Aja lite svinn får man räkna med som en kund sa till mig när hon hade tappat bort sin dotter i butiken.

Ännu fler människor i mitt liv som är så himla bra och kan så grymt mycket!

En kock som fäller träd på fritiden liksom.

Jackpott?

Jag fick marktjänst som vanligt. Bära saker är liksom min grej?

Kanske lika bra det. annars skulle jag väl trilla ner från trädet eller få det över mig.

Det vore så himla typiskt.

Fiskade upp groda nummer två ur poolen. Jag var inte lika hysterisk denna gången men jag var ju inte lika cool som bästa kusin Jesper som vågade hålla i den?

(Jag blev biten av en groda som barn)

(Eventuellt är det en lögn)

Som om det inte vore nog med att vi fick hjälp att fälla ett helt träd så hade moster bakat också?!

Det blev slagsmål mellan mig och sambon om de överblivna äppelrutorna.

Men jag fick ju ett hus så jag gav mig tillslut.

Framsidan

Eftersom kronologisk ordning är överskattat så kan jag ju först nu slänga in en bild på hur huset egentligen ser ut? Alla vet ju vart jag bor ändå pga. avslöjande nakna kattrumpor trycka mot fönstren alla soliga dagar.

Så här såg det ut den tjugosjunde juni. Jag gick hemifrån den dagen och trodde att jag skulle utföra ett vanligt fotojobb. Prata, plåta, prata, redigera, leverera och sen klart! Blev ju dock inte riktigt så. Trots att det var så långt ifrån ett hus som min sambo någonsin skulle kunnat tänka sig innan så ropade jag in honom när jag satt och pillade i photoshop.

Jag trillade av stolen när jag fick ett likgiltigt "kanske, kan väl kolla i alla fall"



För er som inte vet så är den reaktionen för min sambo ungefär som när jag själv tjuter högt och springer runt i cirklar.

Vet inte riktigt vad som flög honom den dagen. Inget garage, inget nyrenoverat kök eller badrum men det gick hem ändå! Några månader senare var vi husägare.

Ganska exakt det första vi gjorde var att röja på framsidan. Vi åkte till stan på förmiddagen och inne på biltema (eller någon annan tråkig affär) råkade vi gå förbi en såg. Så vi gjorde ett spontanstopp vid huset och skulle bara "testa" lite.

Eller... Vi och vi... Jag kunde inte rubba sågen så jag stod för hejarklacken.

Seriöst, stammen var ju lika tjock som mitt lår!

Som tur var fick vi sällskap av min mamma och pappa så sambon

fick lite avlösning i sågandet. Det är helt galet hur mycket de kan de där tre!

Själv kan jag posea i bh och arbetsbyxor. Någon ska väl vara bra på det också antar jag?

(Fast jag failade ju med ansiktsuttrycket så jag får nog hålla mig bakom kameran trots allt)

Nu är även stubbarna borta kan jag ju inflika. 

Tyvärr inget nytt gräs men det spås att det ska komma snö till helgen så vem bryr sig.

Flyttdagar

Det här med att flytta var nog den bästa idén matte och husse någonsin fått tyckte kissungarna*

Fick skuttarna välja hade vi antagligen bott bland flyttkartonger i resten av våra liv.

Vi började med att måla om sovrummet innan vi flyttade in. Lyssnade ohälsosamt mycket på All Time Low's podcast som består till 85% av svordomar och totalt ologiska resonemang och resten är musik. Bra skit att måla till! Mindre bra att vika sig av skratt när man står på en trappall.

Man lär sig något nytt varje dag!

När sovrummet hade målats sista omgången och maskeringstejpen fortfarande var klar tröttnade min sambo på mitt tjat om att flytta dit sängarna så han sa "om du röjer upp här inne, flyttar alla köksgrejer, dina kläder, alla lakan och tyger plus alla kattgrejer så får du flytta 

sängarna ikväll"

CHALLENGE ACCEPTED!

Kallade in världens bästa team (som till och med fixade kvällsmackan, HUR BRA?!) och lagom när vi nästan var klara kom sambon hem från jobbet, skitnöjd såklart eftersom han inte behövde lyfta ett finger mer än när han och en kompis flyttade soffan.

Han är så lömsk och manipulativ min karl!

Som straff fick han även bygga ihop soffan.

Tur att han hade våra alltid så hjälpsamma kissungar* som hjälpte till.

*Nej de har fortfarande inte gått bakåt i ålder och blivit kattungar igen. 

De bara heter "kissungar" när jag pratar om dem i plural.

Husbombade

Eftersom jag har lagt upp cirka två bilder från huset här på bloggen tänkte jag ta tag i mitt liv ikväll. Jag menar om man ser till hur stort det är att flytta från lägenhet till hus så har jag cirka fem miljarder bilder för mycket på lägenheten och löjligt få på huset.



Aja, så kan det gå.



Så jag tänkte bildbomba er nu!

Jag vet att ni har längtat.