Från att ha suttit instängd i en varm lägenhet och sakta tynat bort kunde jag äntligen komma ut och göra det jag gör allra bäst igen - slappa i solen!
Även om huset inte var vårt än så hade de gamla ägarna lämnat över det till oss så vi kunde pyssla, sköta trädgården osv sista tiden innan inflytt.
Jag är SÅ tacksam för det.
Sommaren 2012 var rena döden och när jag inte jobbade (vilket var alltid) så satt jag och deppade i en mörk lägenhet vars innegård jag HATADE. Så att få spendera min semester vid huset i slutet av augusti var precis vad jag behövde! Jag var så mörbultad och trött men samtidigt så himla glad!
Kvällen efter sista passet innan semestern. Sambon hade monterat min födelsedagspresent och jag ville liksom aldrig gå hem till lägenheten.
Men sen kunde jag ju bara ta kissungarna i vagnen och gå dit dagen efter igen så jag var glad ändå. Uppenbarligen, om man bedömer utifrån mitt smajl. Vad jag inte hade räknat med var att jag hade besök...
Att vi hade ett rikt djurliv borde jag kanske ha kunnat gissa efter alla gigantiska spindlar och mängder av tusenfotingar man hittade i poolen varje morgon men min hjärna valde att inte reflektera över det eftersom jag inte alltid kommer överens med djur ute i det vilda.
Mitt största bekymmer med grodan var om den inte skulle kunna ta sig upp och därför drunkna eftersom jag inte vågade rädda den, pappa var stöttande som vanligt.
Storebror kom dock till undsättning tillslut.
Traumatiserande händelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar