Tar tillbaka det jag sa förut, om att jag är på bättre humör idag. Istället för att vara helt lullig av tröttheten och fnissa åt allt är jag istället taggig och irriterad på alla som pratar med mig i mer än tre minuter.
Dagar som denna skulle jag säkert kunna strypa mina syskon.
Min syster för att hon är lika taggig tillbaka, ingen bra kombination och min bror med sin falska omtänksamhet. När han säger "Sanna lilla, du verkar lite spänd idag" med försiktig röst.
Gulligt, eller hur? Om det inte hade funnits en omedveten baktanke med orden. Han vet mycket väl vid det här laget hur mycket sådana meningar irriterar mig dagar då jag är "lite spänd".
Mina syskon är nog de enda som bara genom ord kan få mig att vilja slita mitt hår, banka mitt huvud i väggen eller stoppa broccoli i öronen.
Men vad ska man annars ha dem till?
De är ju trots allt mina allra bästaste syskon och jag skulle aldrig vilja ha några andra.
(Men man kanske kan ändra lite på de jag redan har?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar