Helande timmar, helande tid

Mamma föreslog att det var mina morfäder (husets tidigare ägare) som var här och talade om att de kollade tvättmaskinen förut (läs tidigare inlägg om dörren som öppnades). Fine, jättegulligt av dem och jag vet att det är vad de hade gjort när de var i livet men hallå, nog borde de förstå bättre än att spöka för mig när jag är ensam hemma. De vet att sånt skrämmer livet ur mig!

Huset har btw fått en olustig känsla över sig sedan det hände. Jag bara väntar på att något ska hoppa fram runt ett hörn, en hand som sticker fram under soffan eller ögon under trappan.
Jag borde göra något åt min livliga fantasi, kombinerad med alla mina rädslor är den ytterst påfrestande.

Som när jag skulle ut i lagårn och lämna en hammare. Det var skymning vilket innebar en kolsvart lagård. Jag kan det stället utan och innan men kunde jag förmå mig att kliva över tröskeln? Nä! Det kunde ju faktiskt stå något där inne i mörkret och vänta på mig. En varulv, psykopat eller kanske en räv? Nä så mamma fick fixa det. Snacka om duktig hjälp jag har varit idag...