Jurassic park

Man vet att man sett för många Jurassic Park filmer på för kort tid när...



- man refererar allt till dinosaurier



- blir kallsvettig så fort man hör ordet "velociraptor" eller något som liknar det



- noga checkar omgivningen i butiken innan du köper ägg, ifall någon häckande dinosaurie är redo att flyga på dig





Okej den sista har jag väl inte nått än men det skulle inte förvåna mig om det snart sker... Dinosaurier är awesome.

Generösaste chefen

Alltså jag är så himla generös mot mig själv så det inte är klokt! Som min egen chef gav jag mig själv en ledig kväll (slutade 20.15 på Ica...) eftersom det är inventering imorgon!

Då blir det upp och hoppa vid fyra-snåret men det gör inte så mycket, inventera butiken kan vara ganska mysigt. Jag gillar inte att gå upp tidigt men jag gillar att vara uppe tidigt.



Men som sagt, min första lediga kväll från fotot på åtminstone två veckor.

Haha usch, det är tur att jag inte har några stackare anställda...

The lost world

"There's a dinosaur in our back yard"





Jag och kissarna kollar Jurasaic Park trilogin, är på nummer två just nu.

Kom att tänka på en sak en vän frågade mig för länge sedan:



"Undra hur många t-rex man kan få plats med på Öland"



Bra fråga. Nu kommer jag grubbla på det resten av dagen.

"Riktig fotograf"

Det kommer alltid finnas människor som kommer försöka trycka ner dig. Det är ingen ide att försöka undvika dem för de finns lite varstans och dyker upp där man minst anar. Ibland hoppar det grodor ur munnen, ibland säger de saker medvetet för att få dig att känna dig liten.



Kom bara ihåg att ta en titt på vad de sa. Finns det något du behöver ändra, det vill säga att det fanns ett uns sanning i det personen sa?



Efter att ha ignorerat det länge nu har jag äntligen försökt se objektivt på det en gubbstrutt sa om mig. Han kunde nämligen inte anlita mig eftersom jag inte var "en riktig fotograf".

Jag har mitt eget företag, jag har en viss utbildning i ryggen, jag har två års arbetserfarenhet.



Enligt nationalencyklopedin är en fotograf någon som "(yrkesmässigt) sysslar med fotografisk bildframställning"



Där står ingenting om att man måste vara fyrtio plus, inget om någon trist högskoleutbildning.

Så ja, jag tog mig i kragen och bevisade något för mig själv som jag redan visste.

Men jag vet en sextioplussare som ska få nationalencyklopedin anonymt i brevlådan lagom till jul.

Pinsam

Eftersom jag är världens bästa storasyster offrade jag min heder och bad Anders Linder om en autograf när han var och handlade idag.

Han var jättetrevlig, det är han alltid när han är inne och handlar.

Fick en halv novell och systern blev glad :)



Men jag fick offra min heder. Jag är nog den sista personen på jorden att bli starstruck så att be om autograf är inte min grej. Men nu vart det gjort och jag, öh, överlevde ju det med...

Awesomeness is a disease

I tre katastrofala sekunder trodde jag att jag totaaaalt förstört min söndag, ni vet, min heliga lediga dag. Jag råkade boka in jobb...

Men eftersom jag är a-w-e-s-o-m-e lyckades jag styra det hela rätt igen.



PHU katastrofen var nära alltså...

Döende?

Igårkväll tänkte jag att, nä nu ska jag unna mig att lägga mig i tid. Jag jobbar färdigt imorgon innan jag ska till ICA.



Tyvärr vaknade jag med en hemsk smärta bakom revbenen. Alltså hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag var döende.

Nu kanske det bara beror på stress (farligt att varva ner när man varit igång så länge) eller så är jag helt enkelt hungrig. Ibland sätter sig min hunger på konstiga ställen och orsakar smärta.



Ja vi hoppas väl att det bara är hunger. Men för den sakens skull betyder det inte att jag får tillbaka lusten att sätta mig och jobba. Jag får väl sjukskriva mig nu på förmiddagen och jobba igen det ikväll...

Det jag är bäst på

Jag behöver enbart fyra sekunder på mig att slarva bort saker, slå den om ni kan.

På söndag är jag ledig

Yep på söndag ska jag ha min första ligga hemma i soffan och chilla heladagen-lediga dag på jag vet inte hur länge. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte haft chans att ha sådana dagar innan men tidigare har jag helt enkelt inte velat ge mig själv chansen att pusta ut.

Det är lite som när jag spelade fotboll och mamma och pappa alltid tjatade om "andra andningen" när jag bara ville lägga mig ner och dö. När man väl kom in i andra andningen för första gången var det fantastiskt. Nu ville jag helt enkelt inte vila förrän jag kom in i andra andningen, istället lyckades jag förstöra min hjärna.

Jag har inget som helst närminne och jag får börja om på nästan varje mening jag säger för att orden fastnar någonstans på vägen och skulle jag få ut en mening rätt börjar jag ändå om eftersom jag tror att det blev fel. Lite som en repig skiva.



Så jag tänkte göra en lista på saker jag skulle vilja göra när jag är ledig:

• Städa garderoben


• Stryka, det skulle verkligen behövas...


• Hänga upp tavlor


• Ta med kissungarna till Grönhögen och bara vara


• Redigera alla bilder som bara blivit bortglömda på min hårddisk


• Skriva, skriva, skriva. Jag är så nära mitt mål!


• Ta en promenad.


• Förbereda inför höstens/sensommarens utställningar


• Ägna uppmärksamhet åt de hundratals foton som väntar på att få hamna i album


• Bädda rent i sängen


• Läsa ikapp och skicka in prenumeration på Spiderman

Ja, listan kan göras ännu längre men det har jag inte tid med. Där emot kanske ni är nyfikna på hur min söndag egentligen kommer se ut? Tja jag är ingen mästare på att spå framtiden men jag ser en soffa och ett stort paket glass. Känner även en längtan efter ösregn.

Nu ska jag hoppa i duschen innan jag inviger denna arbetsdag. På schemat står lite fotografering och mycket redigering alltså är det lika bra att komma igång.

Min mage har nog aldrig varit så ren

#smärta

De kallar det "helg"

Jag har hört talas om något som heter "helg". Jag är inte helt på det klara med begreppet men så vitt jag har förstått är det något som inträffar mellan fredag och måndag. Jag misstänker att helg skulle kunna vara någon sorts hednisk Gud eftersom människor verkar samlas i grupper på fredagskvällen och ställa till med en fest kallad "fredagsmys". Jag tror att detta är ett sätt att hylla Guden och därmed blidka honom.

Helgen verkar vara en Gud som skänker människor gemenskap, ofta har jag förstått att den så kallade "lördagskvällen" är till för att möta upp nya människor under ett berusat tillstånd medan man på "söndagen" avslutar sin hyllning med en måltid känd som "bakismat".



Ja det verkar vara en mycket intressant religion det där om än lite sektliknande då man enbart stöter på en handfull som inte följer traditionerna slaviskt. Jag tror att jag, om möjlighet ges, ska utforska Helgen närmare på en mer praktisk basis i framtiden.

Vrak

Idag kom jag på att det är torsdag, vilket innebär att jag bara har två arbetspass kvar på ICA innan eventet.



Eftersom det känns som om jag ska dö varje gång jag tänker på det så sov jag fyra och en halv timme på soffan när jag kom hem. När jag inte längre kunde sova så ställde jag mig och bakade munkar.



Är det likadant imorgon får mina arbetskamrater faktiskt ställa upp på att äta munkar...

Ledig eftermiddag

Hur man bäst spenderar en ledig eftermiddag? Sovandes så klart! Efter att ha tryckt i mig en hel haloumi, lite grillad kyckling och sallad sov jag som en stock nerbäddad med filt och katter i soffan.



Nu överväger jag att baka något, bara för att jag ska ha gjort något vettigt idag... Dessutom har jag ju en anledning att gå till affären och kan passa på att plocka upp några fler vitaminwater, nya beroendet...



Förresten hittade jag ännu en arbetsskada i mitt beteende, jag namngav precis äppelsorten de käkade i reklamen...

Coffee makes my world go round

Nu har jag försökt med morot hela dagen så nu tar jag fram piskan.

Jag jobbade från 06.30 igår till 00.31 i natt och sen upp och börja styra igen vid 05.35 imorse.

Så okej då, jag har full förståelse att jag mest sitter och stirrar tomt framför mig just nu men nej det förändrar inte det faktum att det inte finns tid för en helt ledig dag.

Morgonen spenderades på djursjukhuset och förmiddagen på att fika med tjejerna. Hängde någon timme på stan med systern och inhandlade lite nödvändigheter (typ minneskort och city gross-batterier)



Tyvärr får man ju inget gjort när man roar sig på detta vis så när jag kom hem satte jag mig och jobbade i en halvtimme innan jag åkte hem till mamma&pappa för glass och bad.



Nu fick jag dessutom avbryta mig för att sitta med två kelsjuka kattungar i famnen men jag skulle gladeligen ge upp vilket jobb i världen för deras skull.



Men som sagt, när man unnar sig att ha roligt i några timmar försvinner fokus vilket nu innebär att jag kommer få sitta här halva natten igen om jag inte vill ge upp min sovmorgon i alla fall.

Deadline klockan åtta imorgon.

Lätt som en plätt, mentalt är jag redan färdig och har slängt mig på soffan.

Hmm...

Köpte en tidning att fördröja tiden med och fick kattmat på köpet. Känns dock inte som något för mina bebisar?



"intense beauty shiny hair complex"

Färglära

En allmän uppfattning folk verkar ha är att rött inte gör sig på bild. Ska man ta bild på ett rum "bör" man ta bort det röda.

"Gör inte det, jag gillar det" brukar jag svara och så får röda kuddar, filtar och kanske till och med mattor (jag hatar mattor...) ligga kvar.

Vad ni där emot ska akta er för, helt ärligt ska ni passa er jävligt noga för inget mindre än blått!

Nu menar jag inte ett par marinblå kuddar på en vit säng i ett havsinspirerat rum.

Nej nu pratar vi om knallblå väggar med matchande knallblå filtar.

Det skär i hjärtat på mig, det finns inte en chans i världen att man kan rädda ett sådant rum.



När jag tänker efter bör ni undvika allt som heter skarpa färger på väggarna överhuvudtaget.

Vill ni bo i att så gärna för mig men ska jag fota hos er får ni faktiskt måla om.

Vitt funkar bra.

Vitt blir alltid bra.

Så länge vitt inte är mörkblått.

Då är det inte bra längre för då är det inte vitt.

Love kitten

Kattmys under soffbordet!



Just nu har Nattis lagt beslag på en av mina bh:ar och när Tokyo närmar sig för en titt åker han på en snyting.



Läggdags för länge sedan, imorgon bär det av till Läckeby för kastrering av mina små. Min mamma hade en katt som dog på grund av sterilisering/kastrering.

Nejdå, jag är inte ett dugg orolig med tanke på Tokyos hjärta eller så.

Eh...

Möte

På lördag smäller det. Jag ska vara fotograf på ett stort event anordnat av Babes in business. Har precis varit på ett möte och träffat babesen och nu har jag ju i alla fall lite koll på vad som förväntas av mig.

Eh ja det får mig väl mest att vilja hoppa ut genom ett fönster men eftersom jag fortfarande bor på markplan så skulle det inte göra någon skillnad.

Nej men jag var ju på deras event förra året och det var ju en toppenfest så det är kul att få chansen att vara en del i något så stort. Dessutom är det ju ett utomordentligt tillfälle för mig som fotograf att visa upp mig och skaffa fler kunder.

Synd bara att jag inte är så sugen på att synas överhuvudtaget just nu. Eller dra på mig ännu mera jobb för den delen.

Så jag tänker gå in med attityden att det blir en kul grej och en merit.

Alltså vad är det värsta som kan hända? Att det inte blir en enda användbar bild och att det inte kommer finnas en enda gäst på festen som någonsin kommer anlita mig som fotograf? Att jag dessutom måste gå under jord och sluta hänga med alla dessa coola människor som ändå är så olika mig att jag lika gärna kunde vara en ko i en balsal? Att jag aldrig mer kommer kunna visa mitt ansikte på platser som Parelle, Valdi eller fancy klädbutiker där jag aldrig någonsin satt min fot tidigare? 

Jag kan ju alltså utnyttja det faktum att jag är en ailien i sällskapet till min fördel, det gör inget om jag misslyckas totalt för det är ingen större katastrof. Jorden kommer inte gå under och ingen kommer dö. Inget kommer sprängas i luften (utom möjligtvis en mental bild av mig i folks huvuden men vad gör det...)

Varje gång jag tvingats göra något som gjort mig illa till mods kommer det till en punkt då jag sätter mig ner och frågar mig själv "Vad är det värsta som kan hända?"

Vad var det värsta som kunde hända när jag sökte jobbet på ICA? Tja att jag totalt skämde ut mig inför typ vad, femton pers? Att jag aldrig mer skulle kunna sätta min fot i min lokala ICA butik? Big deal.

Vad var det värsta som kunde hända när jag skulle lära mig baka/grilla på ICA? Att jag lyckades spränga nya fina butiken i luften? Det var det värsta som kunde hända men eftersom det kändes så avlägset, till och med för mig så var det ändå en tröst.

Så nu ska jag jobba på att få upp mitt humör så jag bara för en kväll kan vara mitt allra gladaste, positiva och självsäkraste jag. Detta kommer gå mycket lättare nu när jag insett att mina förluster inte vore förödande om jag skulle misslyckas. Förresten, varför skulle jag misslyckas? Jag KAN det här, jag har ju till och med varit mingelfotograf förut... Två gånger till och med!

San Tropez tema på festen förresten, även om man är där för jobb vill man ju passa in. Helst hade jag klätt mig i mina svarta jeans och svart linne men det känns inte så tema-enligt. Har ju skönheten ovan hängandes i garderoben men eftersom jag ska jobba känns det inte ultimat...

I'll deal with you later...

Ja nä men någon gång i framtiden ska jag väl kanske ta tag i mitt liv igen... Eh...

"snälla stanna hemma"

Jag undrar om tanken med okuperingen av min kameraväska är som att skrika "snälla matte, stanna hemma!"



Stackars mina bebisar... När jag kommer hem ikväll ska jag kela med dem som om det inte finns någon morgondag!

Lack of inspiration

Jag blir tokig på mig själv. Jag fotade ett jättefint hus häromdagen och sitter nu med bilderna. Alltså verkligen ett JÄTTEfint hus. Nu när jag ser bilderna kan jag inte annat än sucka åt mig själv.

Jag försökte, jag kämpade verkligen för att hålla humöret på topp men av någon anledning dippade det ändå.



Mina bilder är lite som leenden. De finns där men det är inte alltid de når ögonen.

Ni vet, bilderna är bra men det är något som fattas och man kan inte sätta fingret på det.



Aja, coolt badrum i alla fall. Ni kan få se sen när det väl hamnat på internet och försäljningen av det blivit officiell.

If i had the opportunity to do it again...

Imorgon börjar min lillasyster gymnasiet. Hela sommaren har jag tyckt att det inte känns helt okej men nu när jag har accepterat att jag själv är gammal så vet jag att hon är redo för gymnasiet. Mer än redo, imorgon öppnar sig dörren för nya fantastiska möjligheter och den bästa tiden i hennes liv. Jag är inte ett dugg orolig, hon är så smart och trygg i sig själv att det inte kan bli annat än bra.

Men detta innebär ju också att det faktsikt är hela fem år sedan jag började gymnasiet.

Den 23:e augusti år 2007 vaknade jag så nervös att jag trodde att jag skulle kräkas. Plötsligt skulle man åka buss varje morgon, hitta på inte bara en skola som är arton gånger större utan man skulle dessutom ha lektioner på andra, lika stora skolor. Jag kände inte en kotte i min nya klass. En av mina vänner hade varit på språkresa med en av mina nya klasskompisar, det var så mycket jag visste om människorna jag skulle spendera de närmsta tre åren.

Vi var en ganska splittrad klass, alla hade sitt gäng men när det väl gällde så fanns sammanhållningen där. Alla skulle vara med och visst blev det en hel del hetsiga diskussioner men jag tror att vi i grund och botten trivdes ganska bra med varandra.



Allt kändes omöjligt svårt men ni vet, när man väl faller in i rytmen brukar det gå bra ändå. Sista året på gymnasiet läste jag ju kurser på en annan skola, helt ensam. Det trodde jag väl aldrig någonsin att jag skulle fixa. Jag som alltid försökt smälta in i väggen så fort jag inte hade någon vid min sida frågade mig fram till rätt klassrum och det slutade med att jag, i min ensamhet, hade de roligaste lektionerna under hela min skoltid.



I mina ögon är gymnasiet en megastor grej, man lär sig så mycket om sig själv.

Men du vet Matilda, det är bara att ringa om det är för jävligt för jag kommer och hämtar dig.

Men om man bara biter ihop så kan man snart se tillbaka på de där första dagarna man bävade för med stolthet. För man klarar det faktiskt, även om det känns som om man ska dö varenda sekund så har det plötsligt gått en månad och då kan man skratta åt det.





Finns det något bättre sätt att summera detta än med en bildbomb från min första tid på gymnasiet?

Haha hittade precis en text där jag skrivit om "killen med frillan bakochfram" Någon som minns honom? Jag hade ett sånt jävla crush på honom, stört snygg... Undra vad det blev av honom?

Kossan är en bra beskrivning av min personlighet på den tiden! Inte en enda vettig tanke i huvudet.

Ett mail från vår idrottslärare. Jag läste "banan" som frukten banan och fick inte alls ihop det, till mitt försvar var jag inte ensam om detta i klassen...

Till och med insparken som jag fasade för, överlevde jag! Tyvärr inte med hedern i behåll men va fan ska man med den till?

Fina klassen, vad är ett team om man inte har sett varandra nästan nakna? Eh...

Känner ni igen mig i underkläder och mjöl i ansiktet?

Vanligtvis slutar man vid två om man har morgonpasset på helgerna vilket jag har imorgon. För att vara snäll så ska jag stanna till halv fyra istället. Nu är det ju såhär att halv sju till fyra är inga som helst problem en vardag, det är helt naturligt. Men halv sju till halv fyra en söndag?!

Av någon anledning känns det som en omöjlighet. En mental spärr i mitt huvud säger att det inte går, världen fungerar inte så.

Efter det kommer jag ha ungefär hundra fotojobb att slutföra. (Läs tre objekt att redigera) Det är nog i alla fall upp emot en fem hundra bilder att gå igenom. Detta har jag skjutit upp till sista sekund eftersom jag älskar mig själv så mycket.

Så här kommer orden jag aldrig trodde att jag skulle yttra: Fan vad jag längtar efter måndag!

En bild på finaste (s)katten som absolut inte har något med ämnet att göra.

Erkänn att han påminner om Dobby på denna bild?

Pinsamma morsor...

Blickarna man får av kattungarna när man plötsligt bara kastar sig på sängen.



Mina snuffar!

I'm bigger than my body gives me credit for

Treasure

Dvala

Min lilla Tokigo 
♥

Gaah en vecka kvar sedan tänker jag tillåta mig själv att krascha. Sen är allt jag bävat för över och vardagen kan få flyta på utan onödig press. Gaah har fan varit gymnasiet all over again med all prestationsångest. Det är helt enkelt inte mening att jag ska testa mig själv på det här viset. Det är bara en fet lättnad efteråt, jag får inte ens lust att klappa mig själv på axeln efteråt för att jag har varit duktig och vad är då meningen med det?



I framtiden ska mina mål enbart vara i stil med att ha en helt ledig helg i oktober och att börja smälla i mig choklad som om det inte fanns någon morgondag.

Just nu känns det mest som om jag går runt i dvala, jag gör det jag ska och går sedan och lägger mig. Då och då slår verkligheten igenom och det är som om en flodvåg av tankar och känslor försöker dränka mig.

Alla dessa "goda råd" från gud och alla människor gör inte direkt saken bättre... Ibland vill jag bara bita huvudet av folk.

Ser fram emot morgondagen...

Note to one selfe: gå inte all- in i en fotbollsmatch om det var mer än fem år sedan du spelade senast...



Av mina femton par skor tror jag inte att jag kommer ha ett enda par jag kommer kunna gå i imorgon när vi ska till Ullared.

Oacceptabelt! En skam! Jag mår illa...

Varför, VARFÖR skulle Severus Snape posa vid ett ravenclaw emblem?!



En skamlig handling som bespottar en av historiens största hjältar.

Bräcklig

Usch jag känner mig så bräcklig just nu. Mitt schema är så fullt att allt måste gå enligt planen för att inte hela veckan ska gå åt helvete.



Känner mig lite som elefanterna som ska balansera på spindeltråden.



Igår eftermiddag var jag positiv och övertygad om att livet aldrig ger en mer än man kan hantera. Idag är jag inte lika säker. Jag vet bara att om jag inte börjar dra i bromsarna nu så kommer jag hålla på så här året ut. Bromsar jag nu kanske jag har tid att pusta ut i oktober någon gång.

Håll tummarna för det.

Some pain is just too real

Vaknade med kramp i min högra vad två gånger i natt. INTE OKEJ.

Det är ju knappast första gången heller. Fortsätter den får jag ta ett allvarligt snack med den och om inte det hjälper får jag överväga att amputera.



Det är inte så himlans nice att vakna och tro att någon försöker slita musklerna i ens ben i två delar. Från insidan.



Nu: ICA selections apelsinjuice (enda juicen som verkligen smakar riktiga apelsiner, på gott och ont) och sedan work work!

Hälsning från Tokyo

Snälla ni, reta inte upp min matte. Det är så jobbigt när hon är arg för då ska hon alltid städa.

Förstår ni hur hemskt uttröttande det är att se på när någon städar?



Peace out!



/Tokyo

"I can't believe you totaled a mammoth"

Att ha en en brorsa, eller ett syskon överhuvudtaget är nog bland det värdefullaste som finns.

För att vara bröder, eller systrar för den delen behöver man inte vara bundna av blodsband.

Tokyo har två syskon, Nattis har fyra (eller fem) syskon och trots detta har de bara en varsin riktig bror.



Just nu springer nussarna runt och leker kurragömma. Först springer Tokyo in under sängen och Nattis går runt och skriker i hela lägenheten tills brorsan hoppar fram... Sen far Nattis in under en filt och det är Tokyos tur att gå att ropa...



Vad jag hade gjort utan mina grabbar vet jag inte. Än mindre kan jag förstå vad de hade gjort utan varandra.

Mina pojkar är mitt allt
♥

Och för att bevisa min kärlek ska jag nu gå och ringa Läckeby djursjukhus för att boka tid för kastrering... Eh...





Ps. För att förstå värdet av syskon kan ni ju spana in en av de greatest movies evvah, Björnbröder ♥

Skadad

Jag misstänker att mitt usbminne inte mår så bra...

Det jag är bäst på.

Det sägs att alla är bra på något. Tja det som jag är absolut bäst på måste vara att slå mig. (Tror inte att mina stackars föräldrar säger emot...)

På bilden ser ni min senaste... Öh... Stolthet... Jag har lyckats riva ett nästan perfekt kors!



Jag misstänker att jag gjorde det på jobbet men jag vet inte så noga. Men inte kan ni väl tvivla på min talang efter att ha sett detta?

Det finns inget så kul som rasism

Ja alltså inte rasismen i sig, den är ju inte helt okej. Men alla dessa diskussioner om det! Man kan sitta och läsa och skratta åt folk hur länge som helst. Folk från båda sidor då, vill jag understryka annars finns en risk att jag blir lynchad!



Idag har jag i en "politisk debatt" mellan en så kallad horunge och en hater lärt mig att det är okej att hata folk som är annorlunda så länge de har gjort dig något. Eller ja, de behöver inte ens ha gjort dig personligen något. Spelar inte hellernågon roll om båda sidor var lika goa utan det är bara att hata på.



Låter ganska energikrävande enligt mig. Har lite svårt att se olika "raser" inom människosläktet. Dock skulle jag förstå om någon kallade mig rasist för att jag förtrycker och rent av mördar silverfiskarna i min lägenhet. Stackarna, de har inte en chans. Hehe.

I brist på annat

Sambon är ute och roar sig för andra dagen i rad så jag och katterna är ensamma hemma. Vilket lätt resulterar i nätshopping... Nattis tyckte absolut att vi behövde en grön glassmaskin så till nästa helg är du välkommen hit att göra glass mamma enligt vår överenskommelse!

Blev lite annat också, lite till köket och faktiskt en födelsedagspresent till min bror, det gäller ju att vara ute i tid!



Fick en såndär knäpp igen när jag fick för mig att jag tyckte det var kul att stå i köket så jag gjorde sorbé med smak av kiwi och lime igår! Min första tanke var att min sambo säkert skulle gilla den eftersom kiwi är, enligt hans mening, den enda frukt man kan äta.

Lagom tills jag stoppat in min skapelse i frysen insåg jag att jag inte kan äta den eftersom jag inte tål kiwi.

Smart där.



Men men, just nu sitter jag och ska beställa lite bilder varav en ska bli en tavla till köket.

Mycket kök i mitt huvud just nu, synd att det har hunnit rinna av igen lagom tills jag får hem grejerna...

En ganska färsk bild på mig, från skånetrippen vi gjorde i början av juli.

Jag fångar dagen imorgon istället

Folk tjatar om "carpe diem" hit och "fånga dagen dit". Överallt ser man inredningsdetaljer med samma uttjatade visdomsord.

Jag vill inte fånga dagen, jag skiter faktiskt i lördagen den fjärde augusti.



Kanske är jag bara bitter för att jag inte orkar fånga dagen. Jag låter den rinna som sand mellan mina fingrar, precis som igår och dagen innan igen medan jag halvsovande ser på.

Jag fångar dagen imorgon istället. Eller kanske på måndag... September hoppas jag blir en fin månad... Om inte fångar jag dagen nästa sommar istället.

Hemmets överhuvud

När jag bodde hemma var det alltid mamma man vände sig till om det var något. Hon var hemmets överhuvud.

Hon hade koll på allas saker, särade (i de flesta fall) på slagskämpar och hade alltid sista ordet i vad som skulle göras.

Ett tungt ansvar att axla.



Nyss frågade min sambo om jag visste vart hans svarta jeans var.

Tydligen har jag blivit utsedd till detta hushållets överhuvud.

Ganska förvånande med tanke på att jag är slarvig och obeslutsam, ja rent av velig.

Tror att jag får ta ett snack med den som la mitt namn i den flammande bägaren (HP referenser is the shit) för ärligt talat tror jag inte att jag hinner med ännu mer att sköta!







Ps. Jag är sugen på blåbär. Tror ni att min nya chefsposition kan tvinga min sambo att springa in i affären åt mig?

Melissa Horn i Borgholms slottsruin

Ikväll är det Melissa Horn som gäller!

Tyvärr är jag så gott som död och kvällen sabbades lite av att jag glömde kameran... Självklart gjorde jag det när jag hade kunnat så upptryckt mot scenen.



Men men, vädret är fin och det är mysigt så nu ska jag försöka koppla bort allt annat.