Se, jag är helt och hållet mogen för en kattunge. För medan den klättrar i gardinerna kommer jag antagligen klättra på väggarna! Perfekta teamet.
Jag hör av mig om jag överlever!
Se, jag är helt och hållet mogen för en kattunge. För medan den klättrar i gardinerna kommer jag antagligen klättra på väggarna! Perfekta teamet.
Jag hör av mig om jag överlever!
Imorgon ska jag och boyfriend till ett katteri och lukta på Sphynxar. Eller, jag ska lukta, boyfriend ska bara inse att de inte är så hemska som de ser ut.
Så här mycket kan gå fel:
Vi kan krocka med något/köra i diket och dö innan vi ens kommer fram. Det kan visa sig att de vi ska träffa egentligen tillhör någon rysk maffia som sysslar med människosmuggling, vilket innebär att vi, efter mycket skräck och lidande, kommer dö. Ganska stenhårt faktiskt. Det kan visa sig att de planerat världens april skämt och inte har några katter alls.
Det kan visa sig att jag inte tål nakenkatterna heller.
Det sista är en katastrof i sig men de tidigare... Att dö är inte så farligt i sig men herregud, jag får ju ingen chans att säga farväl till min familj!
Nej jag börjar överväga att stanna hemma. Var det inte lite feber jag kände nyss?
Nu ska jag frossa i ostbågar och choklad. Ifall, ifall liksom...
Igår ringde jag några jobbrelaterade samtal men jag fick inte tag i mannen jag sökte. När jag hade stängt och låst ICA såg jag att jag hade ett missat samtal, ett dolt nummer hade ringt mig under kvällen.
Vem var denna Dolt Nummer? Vad ville den mig? Var det mannen jag försökt ringa? Var det någon som ringde om kattannonserna jag mailat om? Var det bara en försäljare?
Under natten drömde jag om det där dolda numret. Jag bara satt och stirrade på min telefon och plötsligt insåg jag att det var inte bara ett missat samtal, det var tre och det blev bara fler!
Ja idag ska jag försöka ta det lite lugnt. Tror inte min hjärna har kopplat av efter allt jobb förra veckan.
Det blir en vända till stan i eftermiddag med modern och systern.
Fedt nice.
Fast jag var allergisk mot den. Vilket var ganska bra för jag behövde något som tog ner mig på jorden.
Men hoppet är som ni vet, det sista som lämnar människan.
Övertalat boyfriend att vi ska höra av oss till en Sphynx uppfödare!
Mycket tack vare att uppfödaren jag hittade även råkade ha två katter av rasen helig birma, rasen min käresta helst vill ha! (näst efter siames)
Det här är stort vill jag lova!
Han log till och med åt en bild av en sphynx som bet sig i svansen. Börjar han mjukna tro?!
Jag går och lägger mig nu innan jag kvaddar denna underbara, fantastiska dag!
Tänker spendera den närmsta timmen här och bara njuta av solen och värmen. Läsa lite och planera vad som behövs för att göra detta till den bästa platsen på jorden.
Vuxenpoäng eller bara sorgligt?
Tror jag vet varför jag så gärna jag vill ha en katt. Nu när jag har bearbetat min fobi för hundar saknar jag kicken man får när man lyckas med något man kämpat hårt för. Jag nådde mitt mål, vi skaffade en hund och han kan bitas och jagas och skälla och älska mig hur mycket han vill, det skrämmer mig inte längre. Men nu eftersom jag inte har någon hund längre och inte kommer ha möjlighet att skaffa någon de närmsta åren tror jag att jag är redo för nästa mål.
I tolv år levde jag i nästan daglig terror. I ett hat-kärleks förhållande med en väldigt egensinnig katt. Jag var livrädd för honom och har spenderat fler timmar än jag vågar erkänna, sitta hopkrupen på köksbänken och hoppats på att han inte ska hoppa upp till mig.
Den evighetslånga väntan (en timme) medan jag var ensam hemma efter skolan och katten var hungrig.
Som jag hatade mig själv för att han var tvungen att gå hungrig för att jag inte vågade mata honom.
Alla de krångliga strategier jag klurade ut för att lyckas ge honom mat i köket utan att behöva vistas i samma rum som honom...
Ett av mina finaste barndomsminnen är när jag ligger i min säng, skitskraj men överlycklig för att katten ligger vid mina fötter.
Inte förrän hans sista veckor kunde jag kela med honom på riktigt. Detta enbart för att han var så sjuk att han kunde ställa sig i ett hör och bara stirra. Hjärntumör skulle jag tippa på.
Anyway. Att ha katt var konstigt nog en väldigt stor och viktig del av min uppväxt. Jag vill gärna uppleva det igen.
Mamma du hade varit imponerad, jag lovar. (kom till och med ihåg grönsakerna!)
Igår, innan jag blev döende, ägnades kvällen åt att visa min syster den kultförklarade filmen "Road Trip"
Man bara måste älska sådana filmer, de kan lätta upp när som.
(och ett litet tillägg till fina kusin Stina: du skriver mycket kloka saker på din blogg, gillade särskilt det du tog upp i inlägget om den där videon som cirkulerat på nätet om Kony. Fler personer borde vara källkritiska! Och jag var kritisk till din källa eftersom jag själv hade kollat upp samma saker precis innan jag läste ditt inlägg ;) stå på dig! Anledningen till att jag skriver det här är att min telefon inte vill att jag kommenterar din blogg och eftersom jag är utan riktigt internet i flera år till så ville jag ändå passa på att lyfta fram detta)
(ps. Jag fick inte ens länka adressen till Kony vs Museveni inlägget, sjukt? Ja!)
Jag har käkat kortison i fem dagar och ikväll kom biverkningarna. Jag hoppas det i alla fall. Annars är jag nog döende.
Jag är bara glad att jag har sällskap ikväll och slapp vara ensam genom detta!
Jag kommer aldrig någonsin vilja äta medicin ever again.
(förrän imorgon)
Idag när jag kom hem var lägenheten städad, färska blommor stod på bordet och så har jag fått kryddor i mina fina kryddkrukor i köksfönstret.
Igår när jag kom hem var alla hålen i väggarna spacklade och väggarna målade.
Det finns helt enkelt inget bättre än att ha en familj.
Jag är lyckligt lottad.
Nyduschad - check!
Faktura till Ölamdsmäklarna redo att skickas - check!
Pannkakor till frukost - check!
Resten av jordgubbarna till efterrätt -check!
Nu ska jag bara packa ner lite småsaker, efter jobbet drar jag till grönis med familjen medan sambon gör huvudstaden osäker.
Vi har haft diskussioner på jobbet om smaken på cola och dylika läsksorter. Vi har en pepsi hatande coca cola människa på jobbet som var övertygad om att hon lätt skulle kunna skilja coca cola från pepsi.
Så idag hade chefen ordnat ett smaktest med fyra olika sorter, Dr.Pepper, pepsi, coca cola och ICA cola som han hade förvarat i frysen ett tag för att göra testet svårare.
Vet ni vad?
Jag var ensam om att ha alla rätt. Jag behövde inte ens smaka Dr. Pepper innan jag visste vilken det var.
Det sägs att alla är bra på något. Min starka sida är alltså smaktester.
Tja, jag är ganska nöjd med att det inte är något löjlig som balett eller ishockey eller sjunga eller dansa... Kanske laga mat eller stöpa ljus.
Jag menar, fy tusan om det vore något som man kanske skulle kunna ha användning för? Eller kanske skryta med?
Jag är mycket nöjd över min insats och firar med färska jordgubbar!
Sätter sig på badrumsgolvet och lipar.
Så nu tar vi nya tag. De färska jordgubbarna väntar i kylen och nya simsspelet anlände i förrgår.
Min. Fredag. Kommer. Bli. Awesome. För det har jag bestämt nu.
Det har nämligen släppts en ny uppdatering till telefonen. Eftersom jag inte har något riktigt internet så har jag inte laddar ner den uppdateringen.
Vilket i sin tur resulterar i att min telefon tjurar ihop TOTALT. Det har tagit den en kvart att skicka iväg ett sms trots full täckning.
Jag. Blir. Tokig.
I eftermiddag promenerar jag och laptopen hem till mamma&pappa så jag kan uppdatera skiten.
Dammsuga
Byta glödlampor
Ta en promenad
Experimentera med läkemedel
Tvätta sin cykel/bil
Inleda en karriär som biodlade
Bjuda in sina grannar på danskurs
Måla naglarna
Klä på sitt husdjur ett sött klädesplagg (jag försökte det med en av mina fiskar en gång, det fördriver massor av tid!)
Jag tror jag satsar på nummer fem på listan idag!
Tjugo minuter senare är jag redan dödstrött. Inte så att Valpen skulle anklaga mig för något men jag tror att han preciiiiis har somnat. Vilket innebär att jag måste vänta tills han verkligen sover för att kunna smyga in obemärkt (ni som läst bloggen ett tag vet att det är fysiskt omöjligt för mig att smyga)
Så mina nya valmöjligheter är att antingen väcka mitt hjärta som har haft en tuff dag och vaknar tidigt till en lika tuff dag imorgon eller om jag helt enkelt ska powenappa (läs sova åtminstone halva natten) här på soffan.
Jag menar... Soffan är ju ganska mysig ändå...
Jag hade som plan på att döda Bosse (mina arbetskamrater har döpt honom) men han har vägrat krypa fram sedan vårt första möte, han är nog lite blyg. Nu kan jag ju inte döda honom, han har ju blivit en i familjen!
Han bor bakom städskåpet och jag verkar få vänja mig vid den tanken. Dyker han upp igen ska jag ta med honom ut på en promenad.
Det kommer bli awesomt :)
Anyway. Idag när jag kom hem från jobbet var boyfriend/sambon/valpen inte hemma, han är borta ända till söndag faktiskt. Dock hade den sötnosen sett till att allt utom en låda blandat skräp var upplockat! Han hade även kopplat in min dator åt mig.
Bäst av allt? Han hade blandat en kanna saft. Ingen blandar saft bättre än min man!
Tjatar på att han ska komma hem nu för saftjävlen är redan slut...
För att slippa vara ensam bjöd jag in lillasyster på fredagsmys. Vi lagade mat(!) och sen kollade vi skräckfilm avrundat med några avsnitt sex and the city. Väl spenderad kväll måste jag säga!
Tyvärr blir det jobb imorgon igen så det där med sovmorgon sket sig så nu är det läggdags. På söndag är jag där emot ledig och har förhoppningsvis tid att ta lite bilder så ni kan få en liten kik på mitt nya boende.
Jag lovar. Det är noggrant utvalt och jag behöver allihop. (det står även fyra par vid ytterdörren)