Nytt år o de dåva

Klockan slog nyss tolv och jag bestämde mig för att skriva några ord här på bloggen.

Ikväll har jag varit hos moster med familj och ätit trerättersmiddag, inget slår att ha en kock i släkten.

I skrivande stund har jag bäddat ner mig i sängen hemma. Det är bara jag och kissungarna och de är måttligt roade av världskriget som pågår utanför fönstret (seriöst, skjuts det inte ovanligt mycket i år?) vi har färgat lakanen rosa genom att äta hallon i sängen, det enda som kunde få deras tankar på annat håll. Jag kommer säkert få lida för det i flera dagar... Jaja, det är ju bara nyårsafton en gång om året. Just nu sitter den ena katten bakom soffan (den jag nästan var säker på skulle vara rädd) och min modiga lille grabb vägrar komma fram från sitt gömställe under sängen. Känns skönt att vara hemma hos dem i alla fall.



År 2012 var året då jag flyttade hemifrån. Året då jag startade mitt företag som fotograf. Året jag fick en egen telefon på ICA (haha). Året Elton började visa att jag faktiskt är viktig för honom också, inte bara tvärt om. Året en av mina närmsta vänner tog sitt liv. Året jag trodde att jag skulle klappa ihop av all press och stress över jobb. Året då mina helt lediga helger går att räkna på två, om inte en, hand.



Så här i efterhand känns det som om större delen av året har ägnats åt att pusha gränserna för vad jag kan hantera. Testa gränsen för hur mycket jag kan jobba innan jag faller ihop. Visst kan det kännas lite tråkigt men om fem år när jag tänker tillbaka på år 2012 kommer jag för alltid att minnas det som året då jag skaffade mina bebisar. Mina livräddare. Mina kattungar.

Så många dåliga dagar jag inte har kunnat ligga kvar i sängen och tycka synd om mig själv, det fanns faktiskt två små liv som var beroende av att jag klev upp. Så många gånger de satt ett leende på mina läppar genom att bara existera. Så mycket kärlek.



Ett stort tack till alla de som trots allt gjort 2012 till ett år jag kommer se tillbaka på med positiv blick. För hur skulle jag ha tagit mig igenom året utan alla mina fina djur (Elton kommer forever vara min kung) min familjoch mina vänner. Det är ingen stor skara, men jag satsar på kvalité framför kvantitet.

Nu ser vi till att 2013 bjuder på allt vi vill ha och lite till.



Gott nytt år alla fina.

Alternativa användningsområden

En toalett kan vara bra till mycket ska ni veta.

En av de där bilderna som inte dög... Eh...

Ja jag säger inget mer. Det var mysigt att vara ute med pappa den dagen i alla fall.

Imorgon är det julafton om någon har missat det. Jag ska jobba och sen blir det hem till mamma&pappa på eftermiddagen som vanligt, sjukt nice.

Ikväll har vi varit hos farmor och träffat nästan hela släkten på den sidan, fedt mysigt. På tisdag ska vi hem till svärföräldrarna. Julafton tre dagar i rad alltså och jag lyckades pricka in jobb på två av dem, slå det om ni kan...



Nu ska jag se om jag kan få tag på Mia, Emma och Sofia på skype för att säga god jul innan jag kryper i säng!

Under all (själv)kritik

Finaste hunden evvah.

Jag blir så förbannad på mig själv att jag aldrig lär mig. Sitter och deppar vid skrivbordet för att jag inte tycker att jag håller måttet med mitt fotograferande. Eh, ja juste. Den egentliga anledningen är nog sömnbrist för då blir minsta dammkorn ett förödande problem.

Var och plåtade lite vinter för någon vecka sedan, hade sådana sjuka förhoppningar på bilderna och nu när jag äntligen tittade på dem i datorn ratade jag allihop.

Det var några bilder på hunden när han grimaserade mot kameran som jag gillade men i övrigt ingenting. Kvällar som denna vill jag bara gömma kameran längst in i garderoben och lägga ner hela grejen. En annan idé vore ju att gå en fotokurs men jag har ingen energi över till det.



Om jag skulle ha ett nyårslöfte till 2013 borde det vara att vara noggrannare med min sömn och inte försätta mig i situationen. I allmänhet kunde jag väl sluta vara så självkritisk. Jag har blivit bättre för det händer ganska ofta att jag dunkar mig själv i ryggen och säger "fan vad du är grym!"

Tyvärr är jag lika duktig på att peka ut alla fel och brister, allt som inte duger i mina egna ögon. Särskilt saker där jag vet att folk förväntar sig resultat, exempelvis i fotograferandet.

Jag får så mycket beröm utifrån och det gör mig jätteglad, jag tar åt mig och växer lite. Tyvärr är det inte alltid den lilla självkritiska delen i mitt huvud låter mig komma undan med att om andra tycker att en bild är bra, då måste den ju vara det även om jag inte håller med dem.

Jag är min egen hårdaste kritiker och tyvärr den jag av samma anledning, lyssnar på mest.



Nu hade jag tänkt försöka knyta ihop texten men det står still i huvudet. Ännu ett tecken på att jag är alldeles för trött. Imorgon ska det städas och mysas och sen tänker jag varva julfirande och jobbande varenda dag resten av veckan typ.

Jag har en känsla av att jag inte kommer orka släpa mig ut till tvättstugan klockan sju imorgonbitti...

Tvätthjälp

När Tokyo och jag i princip var klara med tvätten bestämde sig Husse och Nattis att också hjälpa till...

Tvättmys

En dag i Teletubbieland skulle Sanna tvätta innan hon gick till jobbet. Den dagen är tydligen idag. Har dock sista tvätten i nu och sen ska det bara torktumlas, det gick ovanligt snabbt idag vilket kan ha att göra med att jag faktiskt började tvätta vid sju som jag alltid tänker att jag ska göra men aldrig kommer igång förrän vid halv nio ändå...

Eller så är det för att Tokyo ger mig sitt mentala stöd, just nu ligger vi och pussas i soffan medan vi väntar på tvätten. Kanske skulle jag gå och duscha nu så jag slipper stressa sen men äh, palla. Vi har det ju så mysigt.

 

 

Lub lub hälsar Tokyo

Vampyrkatt

Plötsligt gör Nattis det där karaktäristiska ljudet som vampyrerna i true blood gör när deras tänder ploppar fram, ni vet... Det där lilla klicket. Nu ligger han såhär, borde jag oroa mig?

Nya frillan

 

Jag har saknat min lugg!

Sjukstuga

Gaaah har en riktigt manlig förkylning. Det vill säga att jag ligger döende på soffan. Kattungarna tycker att det är skittråkigt att deras matte bara ligger och kollar på gamla julkalendrar hela dagen. Detta gör dem lite griniga så när de inte slåss med varandra så går de runt och skriker.



Så nä vi har det inte superkul här hemma idag, Kalle var smart nog att fly fältet och gå till jobbet.

Alla har vi våra egenheter