Eh

Jag är glad att ingen hör mig när jag står ute i stugan och målar i min ensamhet. Diskussionen går nämligen het mellan sångstunderna i ämnet om jag duger eller inte.



Jag visste att tvivlet skulle dyka upp, blev bara förvånad över att det tog sån tid.

Igår gjorde jag min första prislista EVER och den triggade igång det där tvivlet, en av de få saker som fastnat i min teflonhjärna.



Aja vad gör man annat än att säga till sig själv på skarpen att nu får det vara nog?

Prislistan är inte det minsta överdriven, precis som alla andra fotografer har jag också utgifter som måste täckas. Jag har inte tagit mig vatten över huvudet, jag har där emot höjt ribban. Jag gör inget utöver min egen förmåga men jag testar mina vingar utan livlina.

Det kommer gå bra det här. Det är vad jag vill göra, vad jag längtat efter.





Min nya blogg/hemsida blir förresten jättefin och det gör inget alls att jag inte har tagit steget till en riktig hemsida än. Man kan inte göra allt på en gång, eller hur? Det gäller att prioritera och från och med nu tänker jag sluta tvivla på att jag gjort rätt val.





Sådär, dagens pepptalk gick till mig själv för en gångs skull. Ibland behöver man peppa sig själv lite! Det är lätt att glömma mellan varven då man bara hejar på andra hela tiden.

Nu ska jag pussa mina små sen ska jag ta ett varv till med penseln ute i studion.