Idag har varit en bra dag. Första dagen på länge som faktiskt kännts riktigt bra. Orkade både med att städa och baka paj (okejdå, halvfabrikat men ändå)
Struntade i datorn och jobb och låg på soffan och varvade läsning ur "I am Ozzy" med att fotografera katterna.
Vad jag tror skilde idag från alla andra dagar? Antagligen att jag helt utan att känna någon press plockade fram kameran och lekte med den. Det började faktiskt redan igår med att jag riggade för några självporträtt.
Tyvärr såg de så hemska ut redan i kameran att jag fortfarande inte ens tittat på dem.
Jag är fast i en ond cirkel, jag är totalt orkeslös och trots att det tar emot att erkänna så sov jag bort hela kvällen i torsdags. Tror att jag sov i tre timmar på soffan och jag kan inte skylla på störd nattsömn.
Det störda är att jag vet att om jag bara kommer igång, går upp i tid på morgonen, tar en dusch, kanske städar lite och sedan plockar fram kameran och tar några totalt meningslösa bilder som jag senare raderar... Ja då skulle orken finnas där. Tyvärr är det väl så att om jag inte hade mitt jobb på ICA eller mina kattungar så skulle jag ha perioder då jag inte reste mig ur sängen överhuvudtaget. Så jag har liksom fastnat någonstans mittemellan..
Häromdagen fick jag ett litet sammanbrott då både jag och badrummet var täckta av kattskit så räddningspatrullen fick kallas in. (Det vill säga, mamma och Matilda)
När de ändå hjälpte mig att röja kattskiten blev det en helsanering av hela lägenheten.
Jag borde verkligen skämmas att min mamma tvingades hjälpa till att röja upp i skiten rent ut sagt men istället för att hänga med huvudet tar jag nya tag. Det kommer alltid finnas stunder då man får stanna upp, andas och sedan ta nya tag. Jag är lyckligt lottad med en familj som alltid finns där när det skiter sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar