Nattis och jag ligger och myser i soffan vi jobbar på att laga min "lyckobubbla" som någon slog hål på idag. Trodde knappt att det var möjligt men det finns helt enkelt personer och situationer som med sin blotta existens kan riva ner allt man byggt upp och ännu en gång måste jag ställa mig frågan vad som avgör om en person är stark eller svag.
Ligger styrkan hos den som ber om hjälp eller hos den som helt enkelt håller huvudet högt och kämpar vidare på egen hand?
Fast å andra sidan, vad spelar styrka för roll när allt ligger i åskådarens ögon och dess personliga åsikt? Det är bara utifrån sina egna rädslor man kan värdera en mental kraftmätning.
Eftersom det är hål på min bubbla och verkligheten hotar att tränga sig på så drog jag med sambon och såg den senaste Spiderman filmen. Kan ha haft något med bubblan att göra men jag upplevde den som the greatest movie evvah. Näst efter Mulan och Pocahontas kanske...
När vi fick ny klassföreståndare/mentor andra eller tredje året på gymnasiet bad hon oss skriva lite kort om hur vi ville att framtiden skulle se ut. Mitt gick något i stil med
"Det spelar ingen roll vart jag är om tio år så länge jag är lycklig. Eller åtminstone har fler bra dagar än dåliga. Skulle jag mot all förmodan vara helt ensam och totalt miserabel gör jag ett sista försök att finna lyckan genom att åka till New York och hoppa från en skyskrapa. Om Spiderman fångar upp mig så kommer jag att leva lycklig i alla mina dagar om inte... Ja då är jag ju i alla fall inte olycklig längre."
Jag måste säga att jag är imponerad att jag var så klok när jag var yngre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar