Aldrig kan jag välja rätt

Valpen var så trött så jag skickade honom i säng innan klockan ens var nio. Vilket tvingade mig att välja om jag också skulle gå och lägga mig eller om jag skulle stanna uppe.
Det kändes lite tråkigt att "slösa bort" min ledighet med att gå och lägga mig onödigt tidigt så jag tog en bok och kröp ihop i soffan istället.

Tjugo minuter senare är jag redan dödstrött. Inte så att Valpen skulle anklaga mig för något men jag tror att han preciiiiis har somnat. Vilket innebär att jag måste vänta tills han verkligen sover för att kunna smyga in obemärkt (ni som läst bloggen ett tag vet att det är fysiskt omöjligt för mig att smyga)

Så mina nya valmöjligheter är att antingen väcka mitt hjärta som har haft en tuff dag och vaknar tidigt till en lika tuff dag imorgon eller om jag helt enkelt ska powenappa (läs sova åtminstone halva natten) här på soffan.
Jag menar... Soffan är ju ganska mysig ändå...