Katastrof tänkare

Jag är en katastroftänkare. Så fort jag ska göra något och har tid att koppla av innan... Ja då slår det slint. Det kan handla om att åka till stan med vännerna, jobba, ja vad som.

Imorgon ska jag och boyfriend till ett katteri och lukta på Sphynxar. Eller, jag ska lukta, boyfriend ska bara inse att de inte är så hemska som de ser ut.

Så här mycket kan gå fel:

Vi kan krocka med något/köra i diket och dö innan vi ens kommer fram. Det kan visa sig att de vi ska träffa egentligen tillhör någon rysk maffia som sysslar med människosmuggling, vilket innebär att vi, efter mycket skräck och lidande, kommer dö. Ganska stenhårt faktiskt. Det kan visa sig att de planerat världens april skämt och inte har några katter alls.
Det kan visa sig att jag inte tål nakenkatterna heller.

Det sista är en katastrof i sig men de tidigare... Att dö är inte så farligt i sig men herregud, jag får ju ingen chans att säga farväl till min familj!

Nej jag börjar överväga att stanna hemma. Var det inte lite feber jag kände nyss?

Nu ska jag frossa i ostbågar och choklad. Ifall, ifall liksom...