Gråter mig själv till sömns.

Idag grät jag mig själv till sömns på soffan. Och svullade glass. Och snorade ner hela stackars nattis.



Varför? Jag kollade på Eight below, filmen om de övergivna slädhundarna och deras husses desperata kamp att få åka och hämta dem. Jag klarar inte av den filmen helt enkelt. Grät efter fem minuter och var tillslut tvungen att hämta Nattis för att få lite tröst. Min lilla bebis. Sen höll jag på tills jag somnade. Sen åt jag glass. En halv liter ungefär. För att jag kunde.



Så när jag kommer till jobbet imorgon kommer jag vara som en helt ny människa! Eller inte, men ändå. (Ja, detta är eventuellt trötthetssvammel)

Nu när jag snart ska krypa i säng kommer jag somna gott, utan tårar. Ja så länge jag inte får kattsand i ögat eller något annat dumt på vägen.